Utbildningskris och Kunskapslyft

 

- visst är det bra med kunskap, men vilken kunskap och vad är det som ska lyfta?

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 

Artikeln publicerad i Hallands Nyheter den 30 juli 1997
Margareta Ivarsson, utbildare från Lynga Strandbacka, Glommen, har synpunkter på regeringens utbildningssatsning - Kunskapslyftet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Diskussionens vågor om skolan går höga. Att tillståndet i vårt skolsystem definitivt inte är tillfredsställande har väl ingen kunnat missa - inläggen i debatten är många. Årets skolavslutning och därmed tillhörande betyg har tydliggjort skolans tillkortakommande.

Att ett antal elever skulle erhålla betyget Icke Godkänd, var ingen överraskning för skolans personal. Den stora överraskningen var nog att det på så många ställen i Sverige var så många som blev underkända, i ett eller flera ämnen.


Grundskolebetyg


De flesta elever med underkänt från gymnasieskolan har gått på de så kallade praktiskt inriktade programmen. Det är dock inte bara i gymnasiet elever blir underkända. För första gången får en årskull i grundskolan läsårsbetyg i det nya betygssystemet och även där är underkända elever på vissa håll enorm, enligt en undersökning Göteborgs-Posten gjort. Bengt-Erik Andersson presenterade i DN den 15 juni, resultatet av en undersökning han gjort, där 60 procent av eleverna säger att de inte har någon lärare att vända sig till om de får personliga problem och vore det inte för kamraterna skulle mer än 40 procent inte stå ut med skolan.

Första klassens elever


Vad är det då vi måste göra och vad har nämnda rapporter med Kunskapslyftet att göra? För det första måste vi inse och erkänna att det faktiskt existerar mekanismer som skapar första och andra klassens elever.

Första klassens, de välartade med godkända betyg, är de som huvudsakligen har en språklig, logisk/matematisk och analytisk inlärningsstil. De lär sig huvudsakligen genom språk, skriftligt eller talat, och genom att studera på varandra följande faktadelar, som slutligen kanske bildar en enhet.

Det analytiska elever förväntar sig av en lärare är just det som dagens skola erbjuder. Fokusering på uppgifter och detaljer som bygger på varandra, översikter och specificeringar, tester på detaljer och fakta, hårt styrd tidsplanering med dagliga rutiner och så vidare.




Andra klassens elever


Sedan har vi andra klassens elever, de som ofta får underkänt. Deras inlärningsstil stämmer ofta inte överens med skolans "utlärningsstil". Dessa elever har följande behov, vilka inte alls tillfredsställs i samma omfattning i dagens skola: Fokusering på personliga behov och känslor, översikter och en helhetsbild, vägledning och personligt samspel, tester på allmänna begrepp och studieinsats, och fri förläggning av arbetstiden eftersom dagliga rutiner är begränsande för dem.

Dessa elever säger ofta: - Varför måste vi göra det här? - Inte nu! Jag gör det sedan. - Är det viktigt? - Har det verkligen någon betydelse? - Jag kan inte sitta still längre, jag måste ta en paus.

Alltså de elever som ofta uppfattas som "jobbiga" i skolan.

Deras inlärningsstil baseras på ett behov av helhetssyn och andra typer av inlärning:

  • Visuell-spatial intelligens, som handlar om rum, bild och färg - det är dessa elever som ofta sitter och ritar då läraren går igenom något.

  • Musikalisk intelligens - de elever som lär sig bäst med hjälp av musik.

  • Kroppslig-kinestetisk intelligens - de som aldrig kan sitta still, utan behöver röra på sig vid inlärning.

  • Interpersonell eller social intelligens - de som lär sig bäst genom att umgås.

  • Intrapersonell eller intuitiv intelligens - de som lär sig genom självkännedom och inåtvändhet.



Behöver stimulans



Mina egna erfarenheter både från undervisning på högstadiet, gymnasiet och i projekt med alternativa inlärningsmetoder, säger mig att "andra klassens" elever inte får tillräcklig stimulans i dagens skola.

Anledningarna är många: Skolans organisation, "snuttifieringen" av skoldagen - schemat, klassrummens utseende, nedvärderingen av läraryrket till ett lågavlönat kvinnogöra, den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, uppvärderingen av teoretiska ämnen jämfört med de praktiska-estetiska- (bild, musik, idrott) och yrkesämnenea på gymnasiet, och så vidare.

"Utlärningsstil"

Inte minst viktigt är lärarnas "utlärningsstil" - vilken ofta hänger samman med deras egen inlärningsstil. För att bli lärare måste man gå på högskola, alltså måste man klara grundskola och gymnasiet och förutsättningarna för det är att man har en väl utvecklad språklig, logisk/matematisk och analytisk förmåga. Min mening är absolut inte att utse syndabockar, bara peka på dagens förhållanden och det vi faktiskt inte vågar diskutera - värderingar.

Den senaste forskningen kring hjärnan och inlärningsstilar, bland andra gjord av forskare som finländaren Matti Bergström och amerikanen Howard Gardner pekar entydigt i samma riktning. Bergström menar till och med att skolan producerar värdeinvalider, människor som saknar värderingsförmåga.



Trendbrytarna


Jag har haft förmånen att arbeta med ett EU-projekt, kallat Trendbrytarna, som utgår från en helhetssyn på människan som tyvärr saknas på många håll i dagens skola. Deltagarna var arbetslösa ungdomar och målsättningen var att öka deras möjligheter och personliga ansvarstagande för framtiden. (Ett liknande projekt med arbetslösa kvinnor pågår just nu på Framtidsbygget i Göteborg, där man tidigare även arbetat med ett mycket uppmärksammat ungdomsprojekt.)

En fråga som jag fick många, många gånger av deltagarna var: "Varför fick vi inte lära oss detta i skolan?" Man syftade då på det faktum att alla individer har sin egen inlärningsstil och varje individ har sina starka sidor. De är personliga och unika för varje person. Ingen inlärningsstil är bättre eller sämre än någon annan och alla grupper - kulturella, akademiska, manliga, kvinnliga - innehåller alla typer av inlärningsstilar.

Det var också väldigt intressant att se hur våra samarbetsprojekt från andra EU-länder ser på utbildning. På många håll värderas den praktisk inriktade utbildningen mycket högt.

 

 

Alla behövs


Vi kan inte fortsätta att i Sverige nedvärdera vissa kunskaper till fördel för andra. Vi måste låta människor vara olika och i stället stimulera dem till att utveckla just sina intressen och begåvningar. Alla människor behövs i ett demokratiskt samhälle!

Det skolan borde lära ut är att ekvationen logik + analys = intelligens är fullständigt felaktig. Så länge vi inte lyckas med det är sannolikheten stor för ett så kallat två tredjedels samhälle, men ett utbrett förakt för "lågutbildade".

Det är dags att i stället skriva: Logik + analys + språk + bild & form + musik + kropp & rörelse + social förmåga + intuition = intelligens!

(Då faller även antagandet från vissa håll att 25 procent av Sveriges befolkning är för ointelligent för att klara skolan.)

Lärarrollen

Lärarrollen måste förskjutas från ämneslärare, som "vet allt i teorin", till engagerad handledare - medmänniskor med tylig moral och god social kompetens. Mentorer som vill och kan hjälpa människor att utveckla självförtroende, kreativitet, kunskapstörst, värderingsförmåga och livsglädje. Människor som verkligen kan exemplifiera hur man lär för livet och som förmedlar en förmåga att se och tolka samhällstrender och hur man skapar en bild av en önskvärd framtid. Vi måste lära oss att vilja se möjligheter, inte hinder.



Kunskapslyftet

Slutligen kommer jag till poängen - Kunskapslyftet - den enorma utbildningssatsningen, i första han riktad till arbetslösa utan så kallad gymnasiekompetens, som nu drar igång.

Efter att ha studerat hur olika kommuner i vårt avlånga land tänkt sig att "lyftet" ska gå till, har jag blivit minst sagt chockad. Vad är det kommunerna erbjuder? Jo, på de allra flesta håll, bara "more of the same": logik + analys + språk = intelligens.

De så kallade orienteringskurserna kommer huvudsakligen att inriktas på analysen av den studerandes möjligheter att tillgodogöra sig matte, svenska, engelska och data. I alla fall får man det svaret när man frågar dem som är ansvariga för verksamheten i respektive kommuner.

Annonseringen för att locka till sig hugade studenter tyder på precis samma sak. Fullständigt ordinära kurser inom ramen för gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.

Hjälp! Vart är vi på väg? Ska vi uppmana människor att gå in i samma skolvägg en gång till? Var blev intentionerna om nytänkande och självförtroende inför 2000-talet av?

Alarmerande signaler

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Kunskaplyftet verkligen blir ett lyft för studenterna och jag hoppas att kunskapen de får med sig kommer att ge dem självförtroende och en positiv framtidssyn. Jag har tyvärr från många kommuner fått helt andra signaler. Vad kommer man från statligt håll att göra åt det? Utvärdera i efterhand?

Har kommunerna fullständigt fria tyglar, precis som i grundskolan och i gymnasiet? Kommer det att leda till att man i backspegeln kan se hur även Kunskapslyftet kraschade? Kommer man att - med armarna i kors - konstatera detsamma som för skolan? Hur många kommuner bara lyckades nå halvvägs till målet.

 


18/10 - 7/11: Sydgeorgien
Läs här

12/10: Hallands Ridsportförbund Talang
Läs här

1-5 oktober: jobb i Finland
Läs här

19/9: storytelling i Halmstad
Läs här

15 september: projekt i Skåne
Läs här


Läs alla nyheter »

Bevaka nyheter på margaretaivarsson.se med RSS
Detta gör jag för dig

Pågående projekt

Bra sagt - citat

Till föregående sida Skriv ut sida Tipsa en vän

Sajtbolagets webbplatser använder cookies för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att klicka på \"Jag accepterar-knappen\" samtycker du till att cookies används. Läs mer om cookies