Det goda informationssamhället

oktober 2004

Det är bara att inse faktum; att kunna hantera information är redan en baskunskap, precis som att kunna läsa, räkna och skriva. Man kan beskriva den med åtta S: Söka och Samla, Sålla och Sovra, Sortera och Strukturera, Systematisera och Sammanställa. Den som säger något annat har inte hängt med. Och det har gått fort, väldigt fort.

Informationsteknologin tycks dessutom vara en ovanligt oförutsägbar teknologi. Tycker vissa. Ur en annan synvinkel är den dock väldigt förutsägbar.

Vilken annan industri än den som producerar datorer kan visa upp en stadig förbättring av prestanda hos sina produkter, årtionde efter årtionde? Man skulle förenklat kunna säga att datorbranschen kännetecknas av två saker, inom loppet av ett halvår sker något av följande:

 

 

1.

priset på en viss vara halveras

 

2.

varans prestanda fördubblas till samma pris

 

Alla tecken tyder på att denna tendens kommer att fortsätta.

Men det finns en mycket stor hake - den på många håll okritiska tilltron till tekniska lösningar, kombinerat med gamla värderingar och synsätt. Med ett fint ord kallas det teknikdeterminism.

Tekniken har våra liv i sin makt och de som ha makt över tekniken har MAKTEN!


Någon lär ha sagt att makten, själva förmågan för att fungera i samhället, hänger i allt stigande grad samman med förmågan och viljan att använda sig av datorer och informationsteknologi.

Det ser ut som en tanke att denna teknologi dykt upp just när informationsexplosionen hotar att lamslå människan och delar av samhället.

Är IT en räddande ängel eller gör den bara situationen värre? Ja, inte är det tekniken och dess möjligheter som är det avgörande, utan hur vi använder oss av de tekniska möjligheterna.

 

Teknikanvändning är inte något neutralt

 

Man bör vara medveten om att tekniken och användning av den inte är neutral, utan innehåller både positiva och negativa sidor.

Det betyder att den tekniska utvecklingen måste kopplas ihop med politik och moral, inte elittänkande och människoförakt, vilket tyvärr nu verkar vara fallet.

Vi är fångade i en spärreld av information. Informationsskräpet står oss upp halsen. Vi bedövas av det ständiga hamrandet av information på våra sinnen, vi kvävs av informationshögarna av som vi borde ta del av eller åtminstone sortera upp i. Detta gäller i alla fall delar av människorna i samhället.

Vissa har valt att helt enkelt låta tåget passera utan att ens bry sig.

Kanske står de kvar på perrongen i ren protest? Förändringarna i villkoren för vårt levnadssätt påverkar hela vårt sätt att tänka och vår attityd till kunskap.man med dator och telefon

 

Informationsklyftan

 

En bred informationsklyfta håller på att utvecklas och breddas i vårt samhälle. De som står kvar på perrongen kommer att hamna i underläge.

Informationsklyftan är i och för sig inte ny, men det finns mycket som talar för att den kommer att få en helt annan betydelse i informationssamhället. Det är inte omöjligt att informationsklyftan kommer att kräva lika mycket av den offentliga sektorn i kraft, kreativitet och initiativförmåga som den materiella klyftan har krävt.

Men kan man möta denna problematik på samma sätt som tidigare? Om inte, hur skall i så fall den offentliga verksamheten agera? Är myndigheter och politiker rustade organisatoriskt och kompetensmässigt?



Informationsklyftan är naturligtvis även ett globalt problem.

På samma sätt som man kan tala om informationsfattiga och informationsrika människor inom ett land, kan man tala om en informationsklyfta mellan länder.

Som med allting annat går gränsen mellan i- och u-länder. Hur hanterar biståndsorganen denna problematik?

 

Från välfärdsstat till informationsstat

 

Vi går nu från en välfärdsstat till en informationsstat, från välfärdspolitik till informationspolitik.

Vilken roll skall statlig och annan offentlig verksamhet spela i utvecklingen av informationssamhällets strukturer för att vi ska kunna uppnå det ”goda” informationssamhället?

I debatten talas det ofta om infrastrukturer. Med det menar man oftast grundstrukturer i samhället som vägar, telefon, post, järnvägar m m.

Det har tidigare varit självklart att staten skall stå för denna typ av samhällsstrukturer och därmed göra den tillgänglig för allmänheten. Är det lika självklart idag?

Den nya infrastrukturen ställer ännu större krav på färdigheter. I den mån vi inte lyckas fördela dessa färdigheter någorlunda jämnt kommer informationssamhället att bestå av informationsfattiga och informationsrika människor. Med information följer kunskap och med kunskap följer makt...

Ska vi behålla samma mål och ideal för kunskap och information som tidigare eller kräver den nya situationen en ändrad inställning?

Informationsteknologin smyger in i livets mest privata skrymslen. Hur är det att sitta kväll efter kväll framför TV:n, flippandes mellan kanalerna? Vad gjorde vi innan?

Vad är det vi inte längre gör? Hur kommer det att bli då vi jagar runt på nätet och avverkar nöjen?

Vilka intressen och sysselsättningar kommer att blekna bort, vilka nya beteenden kommer att växa fram?

 

Två framtider

 

Vi kan skönja två olika framtider:

 

 

1.

Stora massor av "oupplysta" människor konsumerar okritiskt information av olika slag. Flertalet blir manipulerade av dem som har intresse av att vilseleda dem. Det verkar vara denna inriktning som präglar västvärlden just nu.

 

2.

Vi skaffar oss en hälsosam misstro mot den nya teknologin och konstruerade verklighet. Ett samspel mellan kunskapstillväxt och teknikutveckling växer fram - vi omvandlar informationsflödet till personlig kunskap och vishet.

 

Det "goda" informationssamhället kräver en ny kunskapstillväxt. Inte så att den vänstra hjärnhalvans egenskaper skulle försvinna, utan snarare så att de inte längre skulle vara lika dominerande.

Det behövs helt enkelt en bättre balans än idag mellan den vänstra och den högra hjärnhalvan, mellan den tekniska kulturens och den mänskliga kulturens kunskapsideal.

Hur är det egentligen idag: Vem har tillgång till databaserna och medierna? Vem kontrollerar dem? Vilka budskap är det som flyter omkring, och vad är det som avsändaren egentligen försöker att övertyga oss om? Nya problem med ”livets mening” har börjat dyka upp, då en ny utvecklingsväg inleds är detta självklart.

 

Vad vill vi med informationsteknologin?

 

Vi diskuterar hälsa som livsmening, men vad vill vi med informationsteknologin?

Vi kan inte hindra utvecklingen, men påverka den. Vi måste göra klart för oss vad vi ska ha tekniken till och hur mycket vi kan tillåta att vår vardag påverkas och dessa ska beslutas demokratiskt.

Man skulle kunna säga att vi har tre huvudsakliga valmöjligheter:

 

1. Sätta på skygglapparna och vägra att vare sig befatta oss med teknologin eller ta ställning - här befinner sig många idag...

 

2. Bli skrämda av all teknologi och med näbbar och klor försöka bekämpa den.

 

3. Acceptera teknologin som en del av oss själva - man kan ju inte precis beskylla den för att ha trillat ner från himlen - det är ju vi människor som skapat den. Vi blir helt enkelt tvungna att lära oss använda teknologin så att vi därigenom kan få möjlighet att påverka vår egen framtid.

 

 

Vilken möjlighet väljer du?

 

Nu är ju inte information allt här i världen. För många har informationen blivit ett värde i sig, att hålla sig informerad - en konst för konstens egen skull.

Men utbyten av meddelanden människor emellan har i alla tider haft en social roll, där informationsinnehållet t o m varit av underordnad betydelse, som när man pratar om vädret.

Istället för att gripas av panik och drunkna i informationsfloden, bör vi lära oss att lugnt simma med. Låta informationen spola över oss, men hålla ögonen öppna för möjligheter som driver förbi i vår väg.

När vi ser dessa möjligheter ska vi ta vara på dem, precis som man förr alltid gjorde med drivved. Man vet aldrig vilken nytta man kan komma att ha av den. Förr kunde man bygga ett helt hus, om man hade tur. Idag kan vi förändra världen!

Det är bara en sak till: eftersom vi kommer att passera informationssamhället mycket snabbare än jordbruks- och industrisamhället, finns all anledning att redan nu börja fundera över vad som finns bortom detta.

Ovanstående text är en bearbetning av material från min bok Vilken framtid vill du ha, Svensson?

 

Lycka till!

Margareta Ivarsson
oktober 2004

Detta gör jag för dig

Pågående projekt

Bra sagt - citat

Till föregående sida Skriv ut sida Tipsa en vän

Sajtbolagets webbplatser använder cookies för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att klicka på \"Jag accepterar-knappen\" samtycker du till att cookies används. Läs mer om cookies