Köpa lyckan? Höjden av självbedrägeri

januari 2008

Forskarna är eniga: vi blir inte lyckligare av att konsumera mera. Det är tvärtom så att de som strävar efter att tjäna mycket och köpa mycket oftare lider av oro och depression. De har också mer problem med kärlek och vänskap. Vad är det som fortsatt driver oss människor att visa upp oss för andra med dyra bilar, märkeskläder och nya kök? Reklamen säger oss att vi kommer att bli populära och framstå som lyckade om vi köper den ena eller andra varan. Men alla som jobbat med mental träning vet att man då hänger upp sitt eget värde på saker som ligger utanför en själv. Om ingen bekräftar ens nya kläder eller om man förlorar jobbet och inte kan shoppa mer, så är man ju ingen. Och guldet blev till sand...

 

Jag såg en film om den franske kungen Ludvig den XIV på TV:n häromdagen. Den enormt slösaktige kungen ville gärna se sig själv som jordens strålande medelpunkt. Han jobbade större delen av sitt liv på att ”bräcka” sin omgivning, bland annat genom att tvinga tiotusentals människor att under 30 år bygga det enorma slottet i Versailles och visa upp dess (=sin) prakt för alla. Ludvig den XIV levde större delen av sitt liv på 1600-talet, men temat är det samma idag: skaffa pengar, shoppa, bygg, inred!

 

GuldkoMen vad är det då som fortsatt driver oss människor att visa upp oss för andra med dyra bilar, märkeskläder och nya kök? Lite sugen? Köp lösgodis och en Coke. Deppig? Pigga upp dig med en ny tröja! Vill du ha större frihetskänsla? Köp en stadsjeep! Är du otrygg? Köp ett bostadslarm! Lyckan väntar bakom nästa plattskärms-TV, designväska eller motorbåt.

 

Inte är lusten att skaffa sig nya prylar och samla på hög något nytt, det har vi ju redan konstaterat. Svaret stavas L-Y-C-K-A. Eller snarare: vi tror att det stavas så. Vad är det vi lägger i lyckan, som vi tror vi kan köpa oss till? Det är bland annat är trygghet, självkänsla, tillhörighet och självbestämmande.

 

 

Shoppingparadox och överkonsumtion

 

Trots att vi i den rika delen av världen handlar som aldrig förr, får vi aldrig nog. Det är detta som brukar kallas shoppingparadoxen. Och som om det inte vore nog med problemen för vår egen del, har vi skapat barn och ungdomar som vill ha mer och mer. Många föräldrar arbetar för mycket och inte är närvarande i sina barns liv och så köps saker till barnen för att bli av med det svarta hålet av dåligt samvete.

 

En annan sjuk aspekt av överkonsumtionen är att den grupp bankrånare som ökar mest i USA är ungdomar under 25 år. De begår brott för att kunna betala av sina kreditkortsskulder. Här i Sverige är vi väl inte riktigt där ännu, men vi har redan en tydlig ökning av barn och ungdomar som rånar varandra.

 


Självbedrägeri

 

Forskningen är sedan länge enig: vi blir INTE LYCKLIGARE AV ATT KONSUMERA MERA. Det är TVÄRTOM så att de som strävar efter att tjäna mycket och köpa mycket oftare lider av oro och depression. De har också mer problem med kärlek och vänskap, säger forskaren Tim Kasser. Studier har till exempel visat att personer som strävar efter att tjäna mycket pengar och köpa många saker, har kortare och mer problemfyllda kärleks- och vänskapsrelationer, säger han. fel åkriktning

 

För vissa personer blir det allvarligt sjukt. Forskning vid Stanford University har konstaterat att “overshopping” är en störning hos cirka 6% av befolkningen i USA, män och kvinnor är lika drabbade.

Dessa människor betalar ett högt pris för sin överkonsumtion i form av psykisk och fysisk ohälsa. Och precis som det finns en organisation för anonyma alkoholister, finns det en för anonyma ”shopaholics”.

 

– För att du är värd det!


Reklamen säger oss att vi kommer att bli populära och framstå som lyckade om vi köper den ena eller andra varan. Alla som jobbat med mental träning vet att man då hänger upp sitt eget värde på saker som ligger utanför en själv.

Om ingen bekräftar ens nya kläder eller om man förlorar jobbet och inte kan shoppa mer, så är man ju ingen. Och guldet blev till sand…

 


Voffo gör di på dette viset?

 

Nu kommer vi till det riktigt intressanta: varför gör vi såhär? Jag har hittat ett par olika förklaringar, som kompletterar varandra väl, då de kommer från olika ämnesområden.

 

Svar 1: det är lättare att köpa sig en image än att bli mogen och ta ansvar

 

Ungefär såhär beskriver författaren Gitte Jørgensen omogenheten:

  • Om man arbetar 50 timmar i veckan är det omoget att beklaga sig över att man inte har tid för sina barn

  • Om man röker tjugo cigaretter om dagen och alltid tar bilen vart man än ska, är det omoget att beklaga sig över att man inte har någon energi

  • När man säger att man aldrig har tid är detta ett omoget påstående om man ligger och slappar framför TV:n två timmar varje kväll, sitter vid datorn och/eller pratar i mobiltelefon resten av den lediga tiden

 

Svar 2: vi tror att vi måste vara lyckliga hela tiden

Vi är utrustade med ett psykologiskt immunsystem som försvarar själen mot olycka på samma sätt som vårt biologiska immunsystem försvarar kroppen mot sjukdomar. När vi drabbas av stor sorg, känns det som om världen ska gå under, men den gör ju inte det och så småningom lyckas de flesta av oss att ta oss vidare och leva någorlunda normalt igen. Vi kommer över det som hänt, kroppens psykologiska immunsystem hjälper oss. Hur svåra händelser vi än drabbas av. Naturligtvis ”fastnar” en del människor som upplevt svåra trauman i psykisk sjukdom och depression, men denna del är förhållande vis liten. Vi behöver lära oss hantera livet, även när det inte går på räls. Det är liksom det som är själva livet :)

 

Svar 3: vi blir aldrig lyckliga om någon annan har det bättre

lyckoskoDetta handlar om referensramar. De jämförelser vi gör har stor betydelse för våra känslomässiga reaktioner och vi verkar inte medvetna om de jämförelser vi gör idag inte är samma som vi kommer att göra i morgon. I praktiken betyder det att vi hela tiden förskjuter våra referensramar. Du vill gärna ha min fina bil, eller i alla fall en lika dan, men så snart du övertagit min bil vill du ha min chefs ännu finare och dyrare bil.

 

Det räcker alltså inte med att vi köper oss ett nytt välfungerande kök. För att vi ska bli verkligt nöjda måste det dessutom vara lika snyggt –eller helst snyggare – än vännernas. Och när alla runt omkring en får det bättre ställt ekonomiskt och kan köpa sig exklusivare kök, upplever ingen att de höjt sin materiella standard särskilt mycket. Tillfredsställelsen går förlorad.

 

Svar 4: det finns idag inget fungerande alternativ till marknadsekonomin

Alla andra alternativ människan provat har visat sig ge sämre välståndsutveckling och tillväxt. Men det har sina problem: varje samhälle måste välja grader på skalan mellan materiellt välstånd och avsaknad av stress. Marknadsekonomin innebär konkurrens och risk, som i sin tur orsakar stress.

 

Marknadsbaserade samhällen tvingas välja var på skalan de vill vara mellan två extremer som skulle kunna symboliseras av hektiska Silicon Valley och lugna Venedig.Men om vi alla väljer slow och alla är lyckliga, står vi inför ett gigantiskt problem. Om lyxlirarna inte är lyckligare än fattiga tiggare varför skulle då de fattiga tiggarna arbeta för att bli rika lyxlirare?

 

Svar 5: vi måste konsumera för att marknadsekonomin ska fungera

Blomstrande ekonomier, som vi idag känner dem, kräver att människor hela tiden skaffar och konsumerar varandras varor och tjänster. Om alla redan tyckte att de hade nog skulle ekonomin stanna.

 

Svar 6: vi sprider själva ”sanningar” som egentligen är lögner


Produktionen av rikedom gör inte nödvändigtvis individerna lyckliga men den tjänar ekonomin som i sin tur skapar ett stabilt samhälle. Detta ökar spridningen av bedrägliga uppfattningar om lycka och rikedom: om vi arbetar riktigt hårt, får vi högre personligt välstånd och större lycka. Tänk vad vi är bra på att lura oss själva!

 

 

Svar 7: vi har inte hittat nogpunkten


Det krävs en medvetenhetsförändring och en omvälvande förändring i vårt sätt att tänka, innan man kan sätta värde på att leva med ”nog” En sådan förändrad inställning kan till exempel uppstå när man förlorar kontrollen över sin ekonomi därför att man har förköpt sig, eller när man just klarat livhanken efter en allvarlig cancersjukdom. Man kan faktiskt bara använda en TV, bobiltelefon eller ett par skor i taget! Det är nog med siffran 1.

en hyggelig prat

 

Svar 8: vi har fel livsinställning


Att ha livsinställningen -vad kan jag bidra med? istället för -vad kan jag få ut av det? har visat sig vara värdefullt ur perspektivet lycka och mening. Man kan börja med att formulera sin livsuppgift och sedan fullgöra den.

Vi har olika uppgifter här på jorden - det är därför vi är olika. I stället för att försöka efterlikna andra borde vi ta fram våra särdrag, våra särskilda gåvor, och ställa dem i livets tjänst. Då växer vi själva som människor och kan också uträtta mer för andra.

 

Detta ger en djup och varaktig tillfredsställelse och gör att vi upplever meningen med att leva, eftersom vi verkligen använder oss själva och vår potential och bidrar till att göra skillnad.

 

Så ställ dig själv frågan:

Vad är viktigt för mig och vad hindrar mig från att leva ”det viktiga”?

Vad kostar ditt nuvarande liv dig på det mänskliga kontot?

 

Veta mer?



Texten bygger på

följande böcker
Snubbla på lyckan av Daniel Gilbert
Simple living av Gitte Jørgensen
Turbulensens tid av Alan Greenspan
Ge globen en chans av Lack & Gerhardsson


En artikelserie om konsumtion publicerad i Svenska Dagbladet i december 2007 www.svd.se Nyheter - Idagsidan – Trender i tiden
www.shopaholicsanonymous.org

Konsumismen har oss i sitt grepp

Slow - inte bara långsamt

 

Lycka till!

Margareta Ivarsson

Detta gör jag för dig

Pågående projekt

Bra sagt - citat

Till föregående sida Skriv ut sida Tipsa en vän

Sajtbolagets webbplatser använder cookies för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att klicka på \"Jag accepterar-knappen\" samtycker du till att cookies används. Läs mer om cookies