Kris: hot eller möjlighet?

februari 2003

Häromveckan medverkade jag vid ett arbetsmiljöseminarium ingående i ett större projekt i LRF Hallands regi.

Projektet syftar till att minska frekvenserna av arbetsolycksfall och arbetsmiljörelaterade sjukdomar inom jord- och skogsbruksföretag samt att öka tryggheten, säkerheten och attraktiviteten för hela sektorn. © Brita Wanngård


En ytterligare dimension på arbetsmiljö i projektet är det psykosociala välmåendet och vikten av att fokusera även på dessa frågor. Den mänskliga samvaron är mycket viktig.


Jag var ombedd att föreläsa under rubriken Kris: hot eller möjlighet.

Genom förberedelserna fick jag själv anledning att ställa mig viktiga frågor och fundera igenom min hållning inom dessa områden. Jag vill här dela med mig av dessa erfarenheter och stimulera dig läsare att göra detsamma.


I själva verket tillhör vi alla en av tre kategorier: de som har upplevt en stor livskris, de som just nu upplever en och de som kommer att uppleva en.

 

Vad är en kris?

 

Vad är då en kris? Det är en reaktion på en livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att hon skall kunna klara av situationen utan betydande psykiskt lidande, säger Nationalencyklopedin.


Ordet kris betyder egentligen en tidpunkt att besluta något: en vändpunkt – det avgörande ögonblicket. Vi använder ordet i dagligt tal när vi ställs inför allvarliga, pressade situationer som känns överväldigande. Vi skulle också kunna säga att vi når en punkt då vår bild av världen, andra människor och framtiden inte längre fungerar. Våra tidigare erfarenheter och referensramar avgör hur vi uppfattar det som händer oss.


Det är ett misstag att tro att vi helt kan undgå kriser. Döden är till exempel en universell mänsklig kris och det finns många andra tillfällen i livet då vi får anledning att konfronteras med det som är svårhanterligt. 

© Brita Wanngård
På grund av vårt trygghetsbehov klamrar vi oss fast vid illusionen att ”det händer inte mig”, vilket ofta leder i motsatt riktning: vi blir mycket sårbara när krisen väl drabbar oss. Den desillusionerade delen av krisen – insikten att vi inte lever i en säker, rättvis  värld utan i en värld där hemska saker godtyckligt händer människor – är svår att bära.


Krisen är dock en utmaning för vår utveckling
och om vi accepterar detta, kan den stimulera oss att växa och få nya kunskaper. En uppmaning kan följaktligen vara: lär känna ditt beteendemönster, Vad styr dig? Hur reagerar du i pressade situationer?

 

Att förekomma kriser

 

Jag hade förmånen att lyssna på Olle Näslund, Emergency Director på SAS, då han föreläste på Vinnande Ledarskap i Göteborg i början av februari. Med den hemska olyckan på Linate-flygplatsen i Italien i starkt minne, ville han ge följande råd:

 

 

Tänk igenom värsta scenariot ofta.
Skapa en tydlig struktur för hur man ska hantera det.

 

Vad betyder detta för dig? För mig betyder det att till exempel ställa sig själv följande frågor:

 

 

Vad vill du att man ska säga om dig vid din begravning?

 

Har du talat med dina anhöriga om organdonation?

 

Har du talat med dina anhöriga om hur/var du vill begravas?

 

Varför är detta viktigt? Och kanske särskilt viktigt just nu?

Tja, vårt nyhetsflöde talar sitt tydliga språk.  Häromkvällen debatterades det flitigt på en av SVTs kanaler om det är så att vi sjukskrivs för kriser och sorg istället för sjukdom. Att vårt socialförsäkringssystem inte alls är anpassat för detta. Allt med tydlig hänvisning till de senaste årens galopperande långtidssjukskrivningar.


Det råder stor brist på organdonatorer i Sverige. Många svårt sjuka avlider i transplantationskön. Vill du kunna få ett organ donerat till dig för att rädda ditt liv, om du blir svårt sjuk och hamnar i den situationen?


Konflikterna mellan olika familjemedlemmar/konstellationer har också ökat markant, när det gäller hur, var och när avlidna familjemedlemmar ska begravas. Länsstyrelsen förordnar begravningsombud som i samband med begravning ska tillvarata de personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. Det är också denna myndighet som fått motta många fler överklaganden inom området.

© Brita Wanngård
Vi kan alltså sammanfatta det så här:

 

- Alla människor genomgår kriser i livet
- Livet är inte rättvist
- Frågan är inte om, utan när krisen inträffar

 

 

Hur tänker du själv hantera detta?

 

Att fatta riktiga beslut och tänka igenom saker är mycket svårare för den som är mitt i en kris. Starka känslor och emotionell upptagenhet med det näraliggande inskränker vår förmåga att tänka klart.


Det är alltså under perioderna mellan kriserna vi ska konfrontera oss med de svåra frågorna, om vi vill kunna få positiva utvecklingseffekter för resten av livet.

 

Läs mer

 

Boktips om personlig utveckling hittar du här »
Jag ger även en föreläsning i krishantering »

Det är Brita Wanngård som gjort illustrationerna till affirmationerna.


Lycka till!


Margareta Ivarsson
Februari 2003

Detta gör jag för dig

Pågående projekt

Bra sagt - citat

Till föregående sida Skriv ut sida Tipsa en vän

Sajtbolagets webbplatser använder cookies för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att klicka på \"Jag accepterar-knappen\" samtycker du till att cookies används. Läs mer om cookies