Vad vi kan lära oss av maorierna

 

 januari 2010

 

Maorisk kultur är en av de ursprungskulturer som senast kom i kontakt med den västerländska kulturen. För att vara en minoritetskultur är det en förhållandevis stor grupp som idag ökar kraftigt. Efter en tre veckor lång studieresa hos maorierna på Nya Zeeland och på Cook Islands har jag kommit fram till att vi har mycket att lära av dem. Inte minst förhållandet till tid, människor, forskning och naturresurser.

 

Den maoriska kulturen har länge intresserat mig, liksom som många andra så kallade ursprungsfolks kulturer gjort men jag har egentligen aldrig försökt lära mig mer än det lilla jag tillägnat mig genom t ex TV-program och böcker. När jag så år 2009 fick möjlighet att studera Maorisk kultur i ekofilosofiskt perspektiv vid Karlstad Universitet med ett väldigt intressant kursupplägg tog jag chansen.

 

 

Vi behöver veta vad vi inte vet

 

Vid det här laget får jag väl anse mig själv som en ganska rutinerad student men när det gällde den maoriska kurslitteraturen tog det emot rejält. Varför då? Jag som är så van att läsa in litteratur, skriva rapporter, analysera. Vad var problemet? Jag hade köpt all kurslitteratur, vilket i sig var ett mindre företag då denna typ av litteratur inte självklart finns att få tag på i Sverige. Maori carving

Jag såg verkligen fram mot att få böckerna och jag började direkt läsa dem när de kom. Men sedan tog det stopp. Rejält. Men varför? 

Till viss del insåg jag att det hade att göra med alla maoriska ord som hela tiden stod i den engelska texten. De var mycket sällan översatta.

 

Eller så översattes de en gång tidigt i boken och så förväntades det att man kom ihåg hela översättningen, som ofta var ganska lång och komplicerad, 50 sidor senare vilket jag förstås inte gjorde. 

Och jag hade svårt att hitta ett bra ämne att skriva om. Något som faktiskt aldrig brukar hända mig.

 

När så kursledaren pratade om olika förståelserum och sa: "Den som inte har någon erfarenhet av något kan knappast förstå en text om det. Vi behöver en insikt om det vi inte vet." Då gick det upp för mig klart och tydligt.Inte konstigt att jag inte förstod något av texten när jag inte hade någon egen personlig erfarenhet av den maoriska kulturen!

 

Jag bestämde mig därför på direkten att skriva min uppsats som en jämförelse mellan den maoriska och den västerländska kulturen och ta reda på vad vi kan lära oss av maorierna.

 

 

Maorierna är ett av världens ursprungsfolk

 

Maorierna är ett av världens ursprungsfolk och finns idag bland annat på Nya Zeeland, Hawaii, Cook Islands, Påskön, Tahiti och Samoa. Det maoriska språket talas i hela det polynesiska området. Det finns ett antal maoriska stammar som anses härstamma från 7 kanoter - huvudstammar. Var kom då dessa kanoter ifrån? Enligt den muntliga traditionen kom maorierna från Hawaiki (inte att förväxla med Hawaii).

 

Var Hawaiki låg eller ligger är osäkert. Det kan vara en referens till Stilla Havet, men mer troligt är att det är ett imaginärt land där dit de som har lämnat jordelivet återvänder. Det finns många traditionella berättelser om den maoriska migrationen men idag är man överens om att de nya zeeländska maorierna kom för ca 800 år sedan med oceangående kanoter någonstans ifrån östra Polynesien. De gav landet namnet Aotearoa - Land of the Long White Cloud - och etablerade bosättningar över hela landet.väggmålning med maoriskt motiv

 

Maorisk kultur är en av de kulturer som senast kom i kontakt med den västerländska kulturen. För att vara en minoritetskultur är det en förhållandevis stor grupp som idag ökar kraftigt.

 

Ungefär 14% av invånarna i Nya Zeeland är maorier, de flesta bor på Nordön. Antalet maorier i världen uppgår till över 500 000 och mer än 70 % av den maoriska befolkningen bor i städer. Ungefär 20 % av maorierna talar te reo Maori - det maoriska språket.

 

 Den maoriska kulturen har egentligen aldrig varit homogen utan den baseras på olika stammar. Paradoxalt nog fanns inga maorier i Nya Zeeland innan européerna kom dit. Eller snarare; det fanns inget folkslag som kallades "maori". Maori betyder nämligen normal eller vanlig människa och det var vad invånarna kallade sig själva.

 

De var organiserade i stammar och klaner och det fanns ingen anledning för dem att se sig själva som en homogen grupp. Från och med slutet av 1700-talet då européerna i ett ökande antal kom till Nya Zeeland, minskade den maoriska befolkningen på grund av krig och sjukdomar så mycket att det fanns fara för att den helt skulle gå under.

 

 

Västerländsk kolonialism

 

Kristna europeiska missionärer hade stor inverkan på den maoriska kulturen och maorierna tog till sig många kristna uttryck såsom bönen och byggandet av kyrkor. Från att ha uppgått till 50 % av den Nya Zeeländska befolkningen år 1860, uppgick den maoriska delen av befolkningen endast till 10 % 1891.

 

1841 blev Nya Zeeland en engelsk koloni, vilket medförde att kolonisatörerna konfiskerade marken från många maoriska stammar. Vissa har nu fått kompensation men andra kämpar fortfarande för att få tillbaka sitt land. Från 1960-talet har det skett en stadig ökning av acceptansen för maorisk kultur i Nya Zeeland. Sedan ca 20 år tillbaka har intresset för och utövandet av den maoriska kulturen ökat hos maorierna själva. Inte minst urbaniseringen har medfört ett behov att omdefiniera vissa aspekter av vad det innebär att vara maorier.

 

 

Vad kan vi lära oss av maorierna?

 

Vad kan vi då lära oss av maorierna idag? Efter en tre veckor lång studieresa hos maorierna har jag kommit fram till följande:Dam från Polynesien

 

- Vi behöver bli bättre på att lyssna, särskilt på nyanser i språk och uttryckssätt om vi vill kunna förstå andra människor och kulturer. Och vi behöver bli bättre på att tolka symbolspråk.

 

- Vi behöver bli lite mindre tidsfokuserade och lära oss att uppskatta en mer cirkulär tidsuppfattning - förmodligen skulle vi då må mycket bättre och inte vara så stressade.

 

- Vi behöver bli bättre på att uppmärksamma skillnader i tidsperspektiv mellan varandra och känna in rytmen i interaktionen med andra, eftersom motsättningar ofta uppstår då handlingar bedöms utifrån olika tidsskalor.

 

- Vi behöver förstå att reglerna och trossystemet i andra kulturer ingår i ett större sammanhang. Det går inte att lyfta ut en regel från sitt sammanhang och ifrågasätta den.

 

- Vi är så känsliga för allt rörande kvinnligt/manligt att vi inte verkar kunna se några möjligheter alls med denna uppdelning. Här behöver vi tänka till ur ett möjlighetsperspektiv.

 

- Vi behöver lära oss att använda mer av vår spirituella och existentiella sida för att få balans.

 

- Vi kan lära oss mycket av den forskning som bedrivs med den maoriska världsuppfattningen som grund. Att det faktiskt går alldeles utmärkt att använda en mer spirituell ingång även i "vanlig" forskning.

 

- Vi vill gärna tro att vi är så framsynta i västvärlden, men maorierna har sedan urminnes tider använt sig av rahui (restriktioner) som en naturbevarande åtgärd. Vi borde nog gå tillbaka i vår egen historia och se hur man gjorde förut. En intressant ingång kan vara att studera de gamla allmänningarna - hur fick man dem att fungera utan överanvändning?

 

- Det finns andra sätt att lära sig på än genom skriftliga källor, t.ex. konst, musik och dans. Vi behöver förstå styrkan i detta och omsätta det i ännu högre grad än vad som idag är fallet.

 

- Vi behöver skaffa oss lite större självinsikt så vi förstår vad vi "går igång på" och lära oss att hantera det lite bättre.

 

- Vi behöver bli mer medvetna om att kultur är något som förändras och alltid har förändrats över tid. Denna medvetenhet kan kanske skapa en större ödmjukhet inför både vår egen och andra kulturer.Lake Taupo

 

- Vi behöver titta noggrannare på vad vi gjort med vår egen ursprungskultur -den samiska -och försöka ställa tillrätta det som fortfarande går att göra något åt. Även här handlar det om rätten till mark.

 

Hur jag har kommit fram till detta beskriver jag i uppsatsen Förståelserum - om maorisk kultur i ekofilosofiskt perspektiv. Där kan man också läsa mer om den maoriska kulturen, t ex om:

 

- näs-hälsningsceremonin

 

- den maoriska uppfattningen att alla döda förfäder är närvarande vid den traditionella välkomstceremonin

 

- att man går in i själva kroppen hos en namngiven avliden anhörig när man går in i vissa möteshus

 

- vad en marae är och varför den är så viktig för den maoriska kulturen.

 

 

 

Veta mer?

 

Se fler bilder från Nya Zeeland och Cook Islands i mitt fotoalbum

 

Läs uppsatsen Förståelserum - Om maorisk kultur i ett ekofilosofiskt perspektiv

 

 

 

Margareta Ivarsson
8 januari 2010

 

 

 


18/10 - 7/11: Sydgeorgien
Läs här

12/10: Hallands Ridsportförbund Talang
Läs här

1-5 oktober: jobb i Finland
Läs här

19/9: storytelling i Halmstad
Läs här

15 september: projekt i Skåne
Läs här


Läs alla nyheter »

Bevaka nyheter på margaretaivarsson.se med RSS
Detta gör jag för dig

Pågående projekt

Bra sagt - citat

Till föregående sida Skriv ut sida Tipsa en vän

Sajtbolagets webbplatser använder cookies för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att klicka på \"Jag accepterar-knappen\" samtycker du till att cookies används. Läs mer om cookies