Jämställdhet? Förhandla, kvinna!
maj 2010
Det finns mängder av forskning som visar att jämställdhet är det bästa för alla inblandade. Ska man känna att man har kontroll över sitt eget liv och kunna delta i samhället är en jämställd relation en förutsättning. För att inte tala om hur viktigt det är för barnen som har behov av båda sina föräldrar. Men varför blir det då så svårt? Varför ger vi oss högljutt in och debatterar frågan om antalet kvinnor på styrelseposter när det bara gäller en handfull människor i Sverige? Varför tar vi inte tag i vår egen relation där hemma? Jag börjar bli alltmer övertygad om att det är kring det egna köksbordet jämställdheten måste börja! Är det är lättare att kräva jämställdhet på jobbet än att ändra sitt eget beteende?
Lika lön för lika arbete: Sverige på 41:a plats i världen
Jämställdhet är ett både intressant och problematiskt ämne. Under senare tid har jag haft anledning att fundera extra mycket kring det, då jag haft förmånen att arbeta med människor som är mycket kunniga och engagerade inom området. Jag börjar bli alltmer övertygad om att det är kring det egna köksbordet jämställdheten måste börja! Är det kanske lättare att kräva jämställdhet på jobbet än att ändra sitt eget beteende?
Männen i styrelserummen har redan kommit på hur de ska komma runt problemet med få kvinnor i styrelserna: de väljer nu in sina unga döttrar istället. Kortsiktigt listigt men troligen katastrofalt ensidigt ur ett långsiktigt perspektiv. More of the same alltså. Inte så konstigt att Sverige ligger på 41:a plats i världen när det gäller lika lön för lika arbete. Vi ligger efter land som Kambodja, som hade folkmord så sent som under 1970-talet. Visste du det?
Betalar din man pensionsförsäkring till dig, kvinna?
Jag övernattade på hotell i Malmö förra veckan. Det var många andra som likt mig gjorde det för att jobba där, så det blev trångt i frukostmatsalen. En trevlig man i 40-årsåldern frågade om han fick slå sig ner jämte mig och snart var vi igång med intressanta diskussioner. Rätt var det var hade vi kommit in på området jämställdhet. Då visade det sig att hans familj hade hamnat i den klassiska fällan: han flög Sverige runt och jobbade häcken av sig och frun jobbade deltid och tog hand om barnen. Det var bäst för ekonomin, hade de båda kommit överens om.
-Ursäkta mig, sa jag men då måste jag ju bara fråga hur ni gör med pensionen? -Vad då? sa han. -Ja, jag förutsätter att du då sätter av en pensionsförsäkring från din lön till din fru. Annars blir ju era livslöner katastrofalt snedvridna. För att inte tala om vad som händer om ni skulle råka skilja er. Då hamnar ju din fru troligen i den riktigt klassiska kvinnofällan ensamstående med flera barn och urusel ekonomi. Och hennes pension på ålderns höst ska vi ju bara inte tala om…
-Herregud! Säger han och sätter kaffet i halsen. Det har jag aldrig tänkt på!
-Din fru då? säger jag. Har hon aldrig tagit upp detta till diskussion?
-Nä, aldrig!
Men snälla nån: vad är det för fel på er, kvinnor? Tänker ni inte? Är det jobbigt att prata pengar? Tror ni att man kan köra huvudet i sanden och att allt kommer att lösa sig ändå? Jag hör så många av er gnälla på er situation i samhället i allmänhet och i er relation i synnerhet, men jag ser få konkreta beteendeförändringar från er egen sida.
– Men det är faktiskt jag som har rätt! Tänker du kanske. -Det är männen som måste ändra sig! …..
OK, då frågar jag dig;- hur tycker du att det går?
Förhandla, kvinna – innan du skaffar barn!
Istället för att kräva att någon annan ska ändra sig är det kanske dags att börja med sig själv? Att förändra andra människor är det många kvinnor som tror att de kan, fast det i verkligheten aldrig har funkat. Den enda man kan ändra är sig själv. Vad skulle hända om du, kvinna började med att förhandla INNAN du redan skaffat barn, börjat jobba deltid, redan sköter all marktjänst och trots det stolt berättar att din man, han hjälper minsann till hemma ibland – trots att han jobbar så mycket!
Öh!? Det är vid sådana diskussioner jag tycker det börjar bli riktigt pinsamt. Varför fortsätter kvinnor att försätta sig i sådana situationer i Sverige år 2010? Mitt tips är: förhandla först. Skaffa barn sedan. Om du inte når fram i förhandlingen? Skaffa inte barn. Då slipper du sitta du där i smeten och tro att du ska kunna förändra. Då slipper du bli en av dem som lägger ut följande annonser på facebook:
Till salu: 11-årig dotter. Pris: tre kronor, billigt vid snabb affär…
Man måste faktiskt inte skaffa barn bara för att man kan. Och blir du provocerad just nu, kan du ju alltid reflektera över varför du blir det?
Ett stort underkännande av valfriheten
Ett annat sätt att uttrycka det på är den utmärkta debattartikel som Ana Udovic skrev i Aftonbladet den 30 maj: ”Pappornas oförmåga att offra en liten bit av sin arbetstid för sina barns skull är ett stort underkännande av valfriheten…Född kvinna betyder stanna hemma med barn, född man betyder knappt se sina barn…Dagens föräldrar har aldrig haft så många valmöjligheter.”
Och då kan jag ju inte låta bli att undra: varför väljer man bara more of the same då? Vi har fantastiska möjligheter i landet Sverige – varför använder vi dem inte? Varför går inte båda föräldrarna ner till 75% så slipper kvinnan förlora sina möjligheter på arbetsmarknaden samtidigt som barnen får två närvarande föräldrar? Jag känner faktiskt ett par familjer som valt att göra så. Det går alldeles utmärkt. Men de är väl mest undantagen som bekräftar regeln.
Barnen har blivit statussymboler
Enligt Ana Udovic har barn blivit en statussymbol men de har ingen lust att vara det. ”Vi gjorde valet att föda dem. Det valet innebär att vi måste välja bort andra saker”. När det gäller jämställdhet i ekonomisk makt ligger vi i Sverige efter otippade länder som Mongoliet, Bahamas, Moçambique, Barbados och det afrikanska kungariket Lesotho. Då man undersöker jämställdheten för beslutsfattare, seniora chefer och mellanchefer hamnar vi på en 49:e plats av de 137 undersökta länderna. Några av de länder som har bättre placeringar här är Brasilien, Bulgarien och Bolivia.
Det kanske finns anledning att börja fundera över läget i Sverige, eller?
Det kanske finns anledning att börja förhandla vid köksbordet ändå?
Vad hände med ”frukostmannen” då? Jo, han blev så engagerad av vår diskussion att han undrade vart i Malmö jag skulle och jobba. Jag berättade det och det visade sig att han skulle till ett ställe i närheten. Han frågade därför om han inte kunde få skjutsa mig dit så vi kunde fortsätta vår diskussion i bilen. Det gjorde vi. Jag hoppas att han även fortsatte diskussionen på kvällen med sin fru när han kom hem.
Veta mer?
Artiklar
DN: Könsrollerna bromsar jämställdheten
Veckans Affärer: Jämlikast i världen? Glöm det!
Aftonbladet 30 maj: Skippa tredje statusbarnet. Stor familj omöjligt för kvinnor som vill göra schyst karriär. Debattartikel av Ana Udovic
SvD.se Publicerad 2010-04-27: Arvingarna tar plats i pappas börsstyrelse
TV-program
Plus: Skilsmässa – en kostsam historia
Plus: Fattig förlorar på samobskap
Margareta Ivarsson
31 maj 2010