Beteendemedicin

december 2003

Vi har haft den stora, starka visionen om folkhemmet framför oss under största delen av 1900-talet. Detta är vi tämligen ensamma om i världen. Visst har det varit bra, för vi har väl fått det bra, eller? Men varför är vi sjukskrivna då? Är det våra vanor och vårt beteende som gör oss svenskar sjuka? Är det kanske våra livsmål det är fel på? Eller är det kanske bristen på livsmål som är problemet?

Inom det förhållandevis nya, men mycket expansiva forskningsområdet beteendemedicin, arbetar man med att handleda människor i förändring, såväl fysiskt som psykiskt. Målet är att skapa samverkan mellan mental friskvård och kroppsligt inriktade beteendeförändringar.

Sjuka svenskar

Flera forsknings- och utredningsrapporter på senare år har försökt visa på vad det är som gör oss svenskar så utmärkande i sjukskrivningsstatistiken. Tyvärr har man inte kunnat ge några entydiga svar, men det finns ett mönster som framträder allt tydligare: den svenska folkhälsan har inte försämrats.

Däremot har det psykiska välbefinnandet minskat. Kan man vara helt säker på att det beror på arbetet? Nej, naturligtvis inte, men förhållandena på arbetsplatsen är ofta avgörande för sjukskrivningsbeslutet även när arbetet inte är den direkta orsaken.

Har vi verkligen så mycket sämre arbetsmiljö i Sverige än i till exempel Burma, att vi måste vara långtidssjuka för ”utbrändhet”, när man inte är det där. Burma är egentligen inget bra exempel, bara extremt. Tyskland eller Danmark är bättre, för där är samhällsförhållandena mer lika dem i Sverige. Tyskarna och danskarna är inte heller sjukskrivna lika mycket som vi. Då borde det ringa en liten varningsklocka. Vad är det som får oss svenskar att utmärka oss på detta sätt?

Brist på visioner

Jag talade med en mycket klok man härförleden. Han hävdade med bestämdhet att orsaken är bristen på en bärande samhällsvision. Där visioner saknas, förgås folket, eller hur var det kung Salomo sa på sin tid?

Vi svenskar har haft den stora, starka och likt en magnet verkande visionen om folkhemmet framför oss under största delen av 1900-talet. Detta är vi tämligen ensamma om i världen. Visst har det varit bra, för vi har väl fått det bra, eller? Men varför är vi sjukskrivna då?

Är det kanske våra livsmål det är fel på? Eller är det kanske bristen på livsmål som är problemet? En annan person jag lyssnade på sa att det egentligen bara finns två orsaker till ”utbrändhet”. Den ena är att man inte är medveten om sina egna grundläggande värden och värderingar. Den andra är att man känner till dem, men inte lever efter dem.

Folkhemmet föll samman med dunder och brak 1990, när KRISEN kom till Sverige. Den ekonomiska krisen. Den skapade ett veritabelt elände för de sämst ställda i Sverige. Dessutom svängde vår regering väldigt tvärt i inställningen till EU, där vi blev medlemmar 1995.

Samtidigt har mycket stora förändringar skett på många arbetsplatser. Detta sammantaget fick nog många att känna att någon ryckte bort mattan under våra fötter. Vi som hade haft det så tryggt och bra. Kan det vara så att vi är så helt uppslukade av att agera som om visionen om folkhemmet fortfarande gäller? Har vi gått och blivit trygghetsnarkomaner?

Att må dåligt och att vara sjuk är inte samma sak

Många som mår dåligt är faktiskt inte alls sjuka, även om de uppvisar nog så tydliga sjukdomssymptom. De mest framträdande symptomdiagnoserna är sjukdomskänsla, feber, huvudvärk, smärta och värk, yrsel och svindel samt magsmärtor.

Andelen som är trötta för jämnan har ökat kraftigt, framförallt bland kvinnor. Forskningen visar att i våra största folksjukdomar kan ca 50% förklaras av beteende eller riskbeteende. Kan det vara så att det är vårt beteende och vårt förhållningssätt till verkligheten, som är problemet?

Beteendemedicin

Inom det förhållandevis nya, men mycket expansiva forskningsområdet beteendemedicin, arbetar man med att handleda människor i förändring, såväl fysiskt som psykiskt.

Målet är att skapa samverkan mellan mental friskvård och kroppsligt inriktade beteendeförändringar

Helt enkelt formulera livsmål och ta ned dem på en vardagsnivå, genom en helhetssyn på människan och hennes situation, sambandet mellan kropp och själ.

Den teoretiska grunden är att beteenden och faktorer i livsstilen kan påverka kroppssjukdomars tillstånd, uppkomst och framför allt deras utveckling. Med beteende menas olika kroppsliga reaktioner, egna tolkningar av händelser och specifika handlingar som gör att både personen själv och hennes omgivning påverkas.

Konkret kan det handla om sömn, smärta, stress, hur våra tankar påverkar vårt beteende, förmågan att säga nej med mera. Man arbetar alltså med relationer mellan hjärnan, tänkandet och kroppen. Förändringar i det ena systemet framkallar förändringar i det andra. Man får insikt i att det går att påverka egna kroppssystem.

Vi fastnar lätt i invanda tankebanor. Det är förödande om de är negativa. Negativa tankar ledar ofta till påverkan av kroppens system, som kan leda till obalans med direkt ödesdigra följder. Tankar, känslor, beteenden och kroppsliga reaktioner går här hand i hand. Om man känner till sitt livssammanhang är det lättare att förändra både sitt vardagsliv och arbetsliv och på så sätt motverka ohälsa.

Dokumenterad effekt

Får vi rätt pedagogisk hjälp, kan vi utveckla nya tankemönster, vanor och beteenden. Och det hjälper! Beteendemedicinska metoder har dokumenterad effekt på bl a muskel/skelettsmärta, migrän, hjärt- och kärlsjukdomar, öronsus, Meniéres sjukdom, vissa mag- och tarmbesvär, illamående, cancer, HIV/aids och epilepsi.

Att bara tala om för någon att den har ett destruktivt beteende hjälper däremot inte. Man behöver helt enkelt lära sig att bete sig på ett annat sätt. Att inta ett annat förhållningssätt till sig själv och omvärlden.

Jag tänker till exempel på många kvinnor som fortfarande inte lärt sig säga NEJ vid lämpliga tillfällen, utan tror att ”om jag bara anstränger mig lite mer, så går det nog”. Det är kanske inte så konstigt att de högsta sjuktalen redovisas inom kommunala arbetsområden – vård, skola och omsorg…

Skills instead of pills

Jo, det behövs positiva triggers, som bromsar stressförloppet, gör slut på smärta, ångest, oro och återställer självförtroendet. Skills instead of pills.

Det första steget vid behandlingen är att göra en analys av den enskilde patientens risksituationer. När får personen hjärtklappning eller andningssvårigheter. Vad har hänt på dagen, när man inte kan sova på kvällen? När känner man sig kränkt? När ökar pulsen? När upplever man stress?

Sedan får man träna in olika tekniker att klara, hantera, stå emot de utlösande problemen i de olika situationerna. Målet är att minska besvären med hjälp av dessa så kallade coping-strategier. För att göra något åt sin hälsosituation behöver man hjälp att börja lägga till fler friska beteenden i sin vardag.

Vårt sätt att tänka och tala om hälsa i Sverige bygger på antagandet att frisk är man så länge man inte är sjuk. Och blir man sjuk ska det sjuka behandlas bort, så att man blir frisk igen. Detta synsätt är föråldrat och otillräckligt i dagens hälso- och sjukvård.

Alltså behöver vi lära oss att medvetet och aktivt lägga till på den positiva, hälsoskapande sidan, i högre grad än att dra ifrån på den negativa. Detta gäller både på det privata planet och i grupper/organisationer.

Livsstil och personlig förmåga har alltså fått allt större betydelse för vår hälsa och på ett sätt som varken sjukvården eller arbetsgivarna varit beredda på.

Helhetssyn

Vi behöver en ny syn på hur vi kan skapa en bättre framtid för oss själva och vår värld. Ingen ny metod eller nytt koncept utan ett annat sätt att leva, känna och tänka. Kraften ligger hos oss, vi har förmågan att skapa något bättre för oss själva och vår omvärld. Det är ungefär som att upptäcka en ny energikälla som aldrig sinar.

Nyckeln till detta ligger i att utveckla de personliga värdena och skaffa sig ett helhetsperspektiv. Vi kan inte fortsätta ha samhällen, företag, organisationer, relationer som utgår från det gamla paradigmet, utan vi måste börja se människors känslor, behov av mening, samhörighet samt också själen och kroppens behov.

Personlig utveckling

På grund av att värdena i samhället har förändrats så mycket kan vi inte längre förlita oss på arbetsförmedlingen, försäkringskassan, sjuklönen, arbetsgivarna, socialen eller själva SAMHÄLLET, såsom vi gjort tidigare.

Vi måste börja utveckla vår egen förmåga och oss själva; självinsikt, självmedvetenhet, självläkning, självmotivation, självförtroende, delaktighet att leda sig själv och andra och allt annat som leder till personlig utveckling.

Detta är inget man lär sig på en vecka eller några månader. Det tar olika lång tid beroende på var man befinner sig i livet. Den gemensamma nämnaren för alla är dock att alla kan utvecklas, om de vill!

Lycka till!

Margareta Ivarsson
december 2003