Bonaire – dykparadis med svart historia
Det är inte självklart att man som svensk vet var Bonaire ligger. Eller ens varför det kan vara intressant att åka dit. De enda som säkert vet är dykarna. Bonaire är nämligen ett riktigt dykparadis. Det lär vara ett av få ställen på jorden där man helt sonika promenerar rakt ut i vattnet med tuberna på ryggen. Och tröttnar man på ett dykställe finns det 60 stycken till, lika lättillgängliga. En hyrbil att ha grejorna i, så är den semestern räddad! Alla dykare jag träffade var helt lyriska. Vid det här laget framgår det säkert att jag själv inte är någon inbiten dykare. Snorklar gör jag gärna, men jag dyker inte med tuber. Det finns massor att göra på Bonaire ändå.
Men för att ta det från början: Bonaire är den minst befolkade av de så kallade ABC-öarna i Karibiska Havet. Aruba, Bonaire och Curacao. Bonaire ligger 7 mil norr om Venezuela, är knappt 4 mil lång och 8 km bred. Här bor ca 13 000 personer. Den norra delen av ön är kuperad och den södra delen är lågland med stora populationer av flamingo.
Öns myndigheter har länge arbetat för att försöka bevara turismen småskalig. Stora crusingships angör visserligen huvudorten Kralendijk, men på Bonaire finns inga stora hotellkedjor med utländskt ägarskap. Riktigt befriande. Man pratar holländska (då ön tillhör Nederländska Antillerna), papiamento, engelska och spanska. 95% av Bonaires bofasta befolkning är av afrikanskt ursprung, medan övriga är västindier och européer.
Den genomsnittliga dagstemperaturen över året ligger kring + 27 grader med en relativt låg luftfuktighet för att vara Västindien. Det gör att Bonaire har ett behagligt klimat året runt. Och bäst av allt: ön ligger utanför det västindiska orkanbältet!
Vad gör man då på Bonaire om man inte är dykare? Sol och bad förstås, men eftersom det finns över 200 fågelarter på ön, är många fågelskådare intresserade av att kolla läget. Andra populära aktiviteter är att cykla mountainbike, windsurfing, kitesurfing och även segling. En stor del av öns kustnära vatten är avsatt som marin nationalpark sedan början av 1970-talet och det finns även en nationalpark på den norra delen av ön. Mycket spännande geologi, vegetation och djurliv. Jag har till exempel aldrig sett så många ödlor på en dag som på Bonaire.
Man är stolt över sitt djurliv på ön. Vi landar på Flamingo Airport med en ill-rosa flygplatsbyggnad. Det säger en del. De gröna parakiterna håller ett förfärligt liv men de skygga papegojorna ser man inte. Mer eller mindre vilda åsnor och getter driver om kring på ön, så man får se upp för större djur än ödlor på vägarna. Helt plötsligt kan det stå en flock mitt på vägen.
Men hur var det nu med den svarta historien? Jo, den syns fortfarande obehagligt tydligt på den södra delen av ön. Här var det saltproduktion och slavhandel som gällde förr i tiden och mängder av små slavhyddor av sten står fortfarande kvar.
Det var hemskt att tänka sig in i hur slavarna måste ha haft det i dessa små låga stenhus. Ingången kanske var 80 cm hög och det gick definitivt inte att stå upprätt därinne. Afrikanska slavar användes för salt- och majsproduktion och det var inget direkt trevligt sällskap de hamnade i. Bonaire användes nämligen som straffkoloni under många år så det var i princip bara fångar, slavar och deras övervakare som bodde där.
Salt produceras fortfarande och stora, vita saltberg växer sig höga mellan grupper av rosa flamingos. Bonaire har fortfarande en nära koppling till Holland och för den som är intresserad av att resa dit, flyger KLM direkt från Amsterdam.
Veta mer?
Margareta Ivarsson
27 januari 2011