Bruttonationallycka i Bhutan

3 November 2012

När Times Magazine 2006 publicerade sin lista över de 100 viktigaste personerna som förändrar världen idag, var inte Sveriges kung, men väl kungen av Bhutan, Jigme Singye Wangchuck med på den listan. Varför? Svaret stavas: bruttonationallycka. Eller Gross National Happiness (GNH). Bhutan föreslår nämligen ett paradigmskifte för världen; från fokus på ständig tillväxt och bruttonationalprodukt (BNP) till bruttonationallycka.

Låter bruttonationallycka som en kul grej utan verklighetsförankring? Det är i så fall en total missuppfattning. I Bhutan är nämligen bruttonationallycka politik på allvar. Inget projekt planeras eller genomförs utan att man först försäkrat sig om att det leder till ökad bruttonationallycka för befolkningen.

Bhutans framgång med det nydanande konceptet har lett till att det presenterades av den buthanesiske premiärministern vid en konferens på FN i New York den 2 april i år. Syftet var att få upp begreppet på den globala agendan och diskutera vad som krävs för att skrota BNP-begreppet och utveckla ett nytt ekonomiskt världsparadigm! Deltagare var världsledande forskare, entreprenörer och visionärer från bland annat ekonomi-, politik-, miljö-, företags- och sociologiområdena.

Med tanke på den nuvarande ekonomiska situationen i världen, där både EU och USA går kräftgång och t o m den kinesiska ekonomin bromsar upp, var tillfället onekligen mycket väl valt.

Vad är bruttionationallycka?

Termen bruttionationallycka myntades 1972 av Bhutans dåvarande kung. Sedan dess har den socioekonomiska utvecklingen i landet gått framåt med stormsteg. Genom att omsätta hållbar utveckling i praktiken, är landet nu en av Sydostasiens snabbast växande ekonomier.

Begreppet bruttonationallycka fungerar på samma sätt som den svenska visionen om folkhemmet gjort genom Sveriges utveckling under en stor del av 1900-talet.

Men Bhutan tar det hela ett steg längre. Man stannar inte vid visionen, utan bruttionallyckan ligger till grund för hela Bhutans planeringsprocess, som genomförs vart 5:e år. Den innehåller landets alla utvecklingsplaner.

All aktivitet, alla program och alla projekt som genomförs både av den offentliga sektorn och av näringslivet ska baseras på den. Bruttonationallycka är alltså viktigare än ekonomisk vinst, även inom näringslivet! Företagen måste göra samhällsnytta också, i Bhutan.

Alla utvecklingsprojekt måste gå igenom en kvalitetssäkringsprocess, som baseras på följande fyra grundpelare inom bruttonationallyckan:

1) hållbar utveckling

2) bevarande och utvecklande av kulturella värden

3) bevarande av den biologiska mångfalden och naturen

4) god styrning av landet

Hur mäter man bruttonationallycka?

Baserat på den kanadensiske epidemiologen Michael Penncock′s arbete har en sofistikerad mätmetod arbetats fram på The Centre for Bhutan Studies. Pencock har i samverkan med bhutanesen Karma Ura tagit fram instrument för att bedöma planerade projekts möjliga inverkan på landets bruttonationallycka.

Genom ytterligare samverkan med internationella forskare har specificerat de fyra grundpelarna i åtta faktorer som bidrar till bruttonational-lycka. Dessa är:

1) fysisk, mental och andlig hälsa

2) tidsbalans

3) social och samhällelig vitalitet

4) kulturell vitalitet

5) utbildning

6) levnadsstandard

7) god samhällsstyrning

8) ekologisk vitalitet

Hela bruttonationallycka-konceptet baseras på forskning om positiv psykologi, hälsa och lycka och är ett helt annat sätt att mäta framgång, än i pengar.

Gross National Happiness has come to mean so many things to so many people but to me it signifies simply – development guided by human values säger Bhutans kung.

Hur är det i Bhutan?

Bhutan är stort som Schweiz, bergigt och utan kust. Denna Himalayas gömda juvel, är lika delar myt och verklighet. Berg som är bland världens högsta, djupa vackra dalar, blommade rhododendronskogar och magisk mysticism. Mässande munkar i heliga kloster, placerade på de mest halsbrytande ställen i naturen. Tempelutsmyckningar i snidat jaksmör och ett oräkneligt antal buddhastatyer och muralmålningar.

Gammalt möter nytt, djup respekt för traditionella värden och värderingar, samtidigt som mobiltelefoner och internet är självklara redskap i en ny tid. Mängder av illröd chili ligger på hustaken, eller hänger på väggarna i långa snören, och torkar. Bhutaneserna kan inte leva utan chili.

Vänliga människor, nomadiserande jakherdar, fantastiska vandringsleder och möjligheter till fågelskådning och andra viltmöten.

Men vad du gör, se till att vara acklimatiserad till höjden, innan du börjar vandra i Bhutans fantastiska natur. Höjden suger! Den 28 dagar långa Snowmanleden sägs vara en av de tuffaste vandringslederna i världen.

Inflygningen till flygplatsen i Paro är inte heller något för de ängsliga.

Piloterna måste skickligt kunna styra sina plan i spiralloopar över otaliga bergsryggar för att slutligen tvärbromsa på en av världens kortaste landningsbanor med internationell trafik. Men den fantastiska utsikten är belöning nog, för dem som vågar flyga med.

Det finns dock ingen anledning till oro. Inget plan från Drukair, Bhutans eget flygbolag och det enda bolag som flyger till Bhutan, har någonsin haft en större olycka. Eller som de själva uttrycker det:

Drukair is 100% safe. If you think we are flying too close to the mountains, do not be alarmed. This is our normal procedure.

Så märker man bruttonationallyckan i verkligheten

Som besökare i Bhutan, märker man av grundfilosofin bruttonationallycka på olika sätt. Här är några uttryck jag själv haft möjligheten att se eller hört berättas om när jag var där

-plastpåsar är förbjudna

-alla hus byggs i variationer av Bhutans särpräglade inhemska arkitektur. Husfasaderna är målade både med dekorativa mönster och religiösa symboler

-huvudstaden Thimpu har god infrastruktur, ingen slum

– att arbeta övertid betyder att man är oorganiserad eller har något att dölja

– landet har många tsechus, traditionella religiösa festivaler då alla byns invånare deltar

– landets största upplevda problem hos befolkningen är alla herrelösa hundar som terroriserar folk, särskilt på nätterna

– andelen skog i landet får aldrig understiga 60% av landets totala yta

– kungen har inget palats utan en modest villa

-alla höga berg över 7000m är heliga och får inte bestigas

-skola och sjukvård är gratis för alla – man väljer själv om man vill träffa en traditionell läkare eller en skolmedicinare. Om man inte kan få relevant vård i Bhutan, skickas man till Indien eller Thailand. Läkemedel importeras bl a från Sverige

-har liberala sexuella traditioner och god upplysning om AIDS trots att man inte har några sjukdomsfall

-landets hälsopolicy har fokus på prevention

-har en stark spa-tradition med fokus på varma bad

-jakt och fiske är i princip förbjudet för invånarna och kungen föregår med gott exempel

-att sälja tobak är olagligt

-vid vägbyggen används natursten, inte betong

-reklamskyltar, andra än de som upplyser om vilket företag som huserar på vilken adress, är förbjudna. De förfular stadsbilden

-män och kvinnor anses vara förhållandevis jämställda

-har ett eget utbildningsinstitut för traditionell medicin och minst 300 olika läkeväxter

-cannabis sativa växer i nästan varenda vägren, till och med på skolgårdar, men nästan ingen använder växten som drog

-de flesta går klädda i traditionella kläder, men långt ifrån alla. Herrarnas strump- och skomode är fascinerande att betrakta

-på tisdagar är privat biltrafik förbjuden i Thimpu av miljöskäl

-de stora floderna i landet är heliga och får inte (för)störas

många i de avlägsna bergsbyarna är fattiga, men man jobbar hårt på att skaffa dem förbättrade villkor

-man vill endast ha toppsegmentet bland världens turister till Bhutan: de mest välinformerade, kultur- och naturintresserade

-konstnärer är tämligen välbetalda och det råder stor efterfrågan på deras arbete

Bhutan har lärt sig av andra länders misstag

Bhutan har effektivt klarat av att hålla balansen mellan å ena sidan ekonomisk växt & utveckling och å den andra sidan miljöhänsyn & sociala värden. Man levde i en självvald isolering under många år, för att slippa påverkan utifrån. Men när Kina invaderade Tibet 1959, en buddhistisk allierad i Himalaya, insåg man att Bhutan var tvunget att starta ett landsomfattande utbildningsprogram för att förbereda sina invånare på förändring. Så Bhutan inte skulle gå samma väg och bli annekterat av en av sina mäktiga grannar.

Inledningsvis tog man hjälp av Indien, för att kunna finansiera fri skolgång. Men så småningom introducerade man en slags mellanväg mellan västerländsk ekonomisk utveckling och buddhistisk. I den sistnämnda är andligt välmående är viktigt, liksom kultur och traditioner.

Bhutan har noga följt utvecklingen i andra länder och verkar ha tänkt –Så där vill vi i alla fall INTE ha det. Konkreta exempel är hur grannlandet Nepal hanterat frågorna om bergsklättring på heliga berg, drog- och backpackingturismen, avskogning, miljö, infrastruktur etc. Så vill INTE Bhutan ha det och har därför vidtagit kraftfulla åtgärder.

Man måste ha en guide, när man reser i Bhutan och man måste betala $ 250 per dag ($ 200 under lågsäsong). Men då ingår guiden, transporter, boende och mat. Detta för att styra turismen, tjäna pengar och för att få ”rätt sorts” turister. Bland annat har denna typ av styrning lett till att efterfrågan på det traditionella hantverket ökat, vilket helt ligger i linje med hur man vill att landet utvecklas.

Bhutan verkar också ha tagit till sig forskningen om lycka, som bla visar att det allvarligaste hotet mot en lycklig värld är att vi människor ofta inte själva vet eller förstår vad som ger oss långvarigt välmående. Om vi lever i demokratier och konstant väljer ”fel”, hur ska då regeringar och offentliganställda agera? Mot våra önskningar? Där har Bhutans kungar varit proaktiva och styrt upp landet med bruttonationallyckan som grund och därefter lagt grunden för en parlamentarisk demokrati.

Vi i väst, skriker förmodligen högt över bristen på fullständig valfrihet och ropar ”jag-kan-själv”! Må så vara. Men har vi i väst alltid rätt? Väljer vi alltid det som är bäst för oss? Det tål att tänkas på.

Kort om Bhutan

Officiellt namn: Druk Yul, åskdrakens land

Dzongs: fortliknande byggnationer som finns över hela Bhutan, liksom Lhakangs – kloster

Nationellt språk: dzongkha

Odlingsbar del av landet: ca 8%

Läge: östra Himalaya, gränsade till bla Indien, Nepal

Monarki sedan 1904. Den nuvarande kungen har en examen från Oxford University

Parlamentär demokrati sedan 2008

Antal invånare: ca 700 000

Huvudstad: Thimpu med runt 100 000 invånare

Valuta: ngultrum

Fullvärdig FN-medlem sedan 1971 och spelar en viktig roll i flera internationella organisationer. Bhutans diplomater har gott internationellt rykte.

Nationalsport: bågskytte

Nationaldjur: takin. Ser ut som en korsning mellan oxe och get. Väger upp till 350kg.

Mat: nationalrätten heter emadatse, chili med smält jakost. Bhutan har rött ris och chugo, torkad jakost trädd på snöre

Största lasten hos det buthanesiska folket: doma – betelnöt

Landets huvudsakliga inkomstkällor: export av vattenkraft – 80% av produktionen säljs till Indien – turism. Landet öppnades för turism så sent som 1974.

Turismpolicy: ”high value, low impact, promoting sustainable tourism. We do not limit the number of visitors, but we want to target responsible and mindful tourists.”

Slogan: Bhutan – happiness is a place

2020 ska alla hushåll ha elektricitet. En stor utmaning och kostnad i detta kuperade land

Två tredjedelar av invånarna är bönder och bor i byar som ofta ligger på ca 4000 m ö h.

Religion: de flesta är buddhister, men religionsfrihet råder

Största plågorna för vandrare: höghöjdssjuka och blodiglar, beroende på årstid och höjd över havet

Miljökunskap: är ett av basämnena i skolorna

Miljövård: genomsyrar all ekonomisk och social planering

Biologisk mångfald: världens tio-i-topp med bland andra snöleopard, björn, röd panda, blå vallmo och världens största population av bengalisk tiger

Medborgerliga plikter: främja tolerans, skydda miljön m fl.

Foton från Bhutan i mitt fotoalbum

Referenser

A glimpse of Bhutanese culture av Ngeema Sangay Tshenpo. Third edition, 2012.

Hidden Bhutan av Martin Uitz.

The Politics of Happiness – What government can learn from the new research on well-being av Derek Bok. 2011

The business of Gross National Happiness, artikel av Isabel Sebastian i magasinet Tashi Delek sept – okt 2012

Gross National Happiness

Länder i fickformat: Nepal, Bhutan. Utrikespolitiska institutet 2010.

Margareta Ivarsson