Den mänskliga hjärnan
augusti 2005
Hjärnforskningen är på väg att ta oss in i en ny tidsålder med en djupare självkännedom. Man har ganska nyligen kunnat konstatera att hjärnan kan utvecklas och förändras under hela livet.
Studier av taxichaufförer i London har visat att hjärnans minnesområde – hippocampus – kan växa till sig när den ständigt övas. Andra studier har visat att det tar skada och krymper av stress.
Ju mer hjärnan tränas och stimuleras desto fler kopplingar bildas och ju bättre fungerar den. Om vi använder hjärnan, växer den och utvecklas. Den mänskliga hjärnan blir vad man gör med den! Man ärver hjärnans maximala kapacitet men hur väl man utvecklar sin intelligens är upp till en själv.
Vi ställs ständigt inför situationer där vi behöver bedöma, välja eller göra nya saker. Genom att experimentera med olika val i huvudet innan vi går till handling kan vi undvika att göra dumheter. Att tänka bra, kräver uppmärksamhet, minne och förmåga att koppla ihop olika fakta och känslor. Dessa förmågor varierar mycket mellan person till person. Vi har alla olika sätt att tänka.
Hjärnor med problem
Det finns människor som snabbare än en dator kan säga vad det var för datum den fjärde måndagen i februari 1993. Eller vilken veckodag det var den 27 september 1923. Så märklig är den mänskliga hjärnan. Den är det mest komplicerade man känner till i universum. Men just därför kan den också få komplicerade problem.
Dr. P.
Dr. P. kunde klappa en parkeringsmätare på huvudet i tron att den var någon av hans elever. Han kunde prata med ett dörrhandtag i tron att det var en bekant. Han försökte krama om sin hatt i tron att den var hans fru. Ändå fungerade han i sitt arbete som lärare. Men inne i hans hjärna fanns ett litet kopplingsfel mellan synen och minnet, som gjorde att hans medvetande ibland registrerade något helt annat än vad ögonen såg. (Exemplet kommer från utställningen Se hjärnan.)
Fallet med Dr. P. är ovanligt. Det finns många andra som är betydligt vanligare, men inte mindre besvärliga. Alzheimers sjukdom är ett exempel. Den gör att man förlorar minnet och inte ens känner igen sina närmaste. En miljon svenskar har någon form av störning i hjärnan. Stroke, demens, depression, för att bara nämna några. De kan helt förändra en människas liv och personlighet och drabbar även de anhöriga.
Phineas Gage
Den 13 december 1848 råkade amerikanen Phineas Gage ut för en sprängolycka vid ett järnvägsbygge, och fick ett järnspett rakt genom hjärnans främre del. Som genom ett mirakel överlevde han, men när han kom tillbaka till sin arbetsplats var han förändrad. Den samvetsgranne och omtyckte grabben hade blivit opålitlig och hänsynslös.
Gages personliga liv förvandlades till en tragedi, men den medicinska expertisen lärde sig mycket om hur hjärnan fungerar genom att undersöka Gage. Han har alltså betytt mycket för utvecklingen och hjärnforskningen. Idag vet man med säkerhet att det inte bara är påtagliga funktioner – till exempel syn och lukt – som kontrolleras från en speciell del av hjärnan. Även det vi kallar omdöme respektive samvete styrs till stor del från pannloberna. Just där stackars Phineas fick järnspettet…
(Exemplet kommer från boken Descartes misstag av Antonio R Damasio.)
Mentala ovanor
Vi kan lära in mentala ovanor i vårt tänkande. Vi kan vara mycket framgångsrika när det gäller att ordna saker inom de gällande förutsättningarna men ibland faller det oss inte in att de grundläggande förutsättningarna kan behöva redas upp:
Tänk er ett fartyg i sjönöd. Ljuset slocknar hela tiden. Maskinen fungerar inte. Rodret är otillförlitligt. Förste styrman är full. Besättningen är ytterst demoraliserad. Underhållet är upprörande dåligt. Passagerarna på fartyget är mycket missnöjda.
Så flygs en ny kapten och en ny förstestyrman in med helikopter. Allt förändras mycket snabbt. Besättningens moral höjs. Underhållet förbättras. Maskinen lagas. Rodret lagas. Belysningen fungerar som den ska. Allt är bra. Men fartyget seglar fortfarande åt fel håll. Så blir det ibland när vi ska reda upp saker och ting.
(Exemplet är från boken Konstruktivt tänkande av Edward de Bono.)
Vi ser det vi vill se. Vi ser det som vi väntar oss att få se. Vi ser det som vi är vana vid att se. Vi ser det som våra känslor har gjort oss mottagliga för. När vi är kraftigt känslomässigt påverkade brukar vi dessutom välja väl inlärda standardiserade sätt att handla och tänka. Vi handlar reflexmässigt och snabbt. När man är rädd eller arg är man därför oftast inte särskilt kreativ.
Mental träning – förändring av tankemönster
Hjärnan är utformad för att anpassa sig till en stabil värld. Hjärnan är det slags system där den inkommande informationen själv organiserar sig i mönster, sedan känner den igen mönstren och följer de givna spåren. Genom att använda etablerade rutinmönster är vi duktiga på att hantera en komplicerad omvärld. Men vad gör hjärnan med en ny tanke, en som inte passar in i det inlärda mönstret?
Hjärnans inlärda mönster. När en ny tanke möter hjärnans inlärda mönster är första reaktionen ofta att ”ta bort” den nya tanken, eftersom den inte passar in. För vad skulle hända om den nya tanken egentligen är bättre än den gamla? Då måste hela hjärnans invanda mönster byggas om och det tycker många är för jobbigt. Då stannar man hellre kvar i gamla tankar, även om de inte är bra – kanske till och med skadliga. |
Det positiva är att vi faktiskt kan bygga om våra hjärnor genom hur vi tänker. Mental träning är ett bra verktyg för detta: att lyssna inåt innebär att skaffa sig ökad kännedom om sina tankar och känslor. Att rikta uppmärksamheten inåt handlar om att på ett accepterande och omvårdande sätt iaktta våra reaktioner och upplevelser.
Vi kan lära oss en hel del av våra negativa tankemönster och vi ska inte ignorera dem. Vi ska lära oss av och utveckla dem till något som gynnar oss bättre, till exempel på jobbet. Mental träning har även visat sig kunna förstärka immunsystmet och motverka sjukdomar. Samspelet mellan tankar och immunsystem utforskas i det nya tvärvetenskapliga forskningsområdet psykoneuroimmunologi.
Homunculus
Den nya hjärnforskningen har lett till fler spännande upptäckter. Att lyfta armen är en mycket enklare uppgift för hjärnan än att till exempel slicka sig om munnen. Och våra skuldror kräver knappast den finkänslighet som finns i våra händer. Detta är i och för sig inte så konstigt, men nu kan man visa vilka delar av hjärnan som ”jobbar”.
För att visa hur stor del av av hjärnan som är engagerad i de olika kroppsdelarna, brukar man rita en grotesk liten figur, en så kallad homunculus (betyder ”liten människa” på latin).
Då ser man tydligt varför vi har så mycket större kontroll över till exempel läppar, tunga fingrar och fötter än över till exempel ben och armar.
Slutligen ett citat ur boken Gamla tanter lägger inte ägg:
”Inne i huvudet finns det celler. Jag tror att de heter järnceller eller sädesceller eller så.” – Anders 6 år
Margareta Ivarsson
augusti 2005