Entreprenörskap i Ecuador
januari 2011
Ecuador må vara ett litet land, men det är otroligt rikt vad gäller kultur, natur och entreprenörskap. Det finns mycket vi i den rika delen av världen kan lära oss av lilla, fattiga Ecuador. Hur man skaffar sig själv ett jobb och en inkomst till exempel. Det borde väl vara av intresse i Europa och USA idag, eller??
Ecuador är det näst minsta och ett av de fattigaste länderna i Sydamerika. Landet ligger mellan Colombia och Peru och har inte helt oväntat fått sitt namn av ekvatorn. Där bor drygt 13 miljoner invånare på en yta lite större en Norrland. Grovt kan man dela in Ecuador i fyra delar: regnskogen i öster, kusten i väster, bergskedjan Anderna där emellan och så inte minst ögruppen Galapagos.
Regionen är seismiskt aktivt, vilket innebär att det sker vulkanutbrott och jordbävningar allt som oftast. Bland annat hände det en dryg vecka innan vi skulle dit. -Inget att oroa sig för, tyckte ecuadorianerna själva, trots att en av världens högsta aktiva vulkaner (Cotopaxi på nästan 6000m) ligger där. Men det var vulkanen Tungurahua som nyligen hade utbrott. Vi såg resterna av jordskredet…
Kolonialism och kulturarv
Ecuador har varit en spansk koloni och det spanska arvet präglar fortfarande landet, inte minst vad gäller byggnaderna i de stora städerna på höglandet. Både huvudstaden Quito och staden Cuenca har välbevarade stadsdelar i kolonialstil. De anses så värdefulla att båda städerna därför finns med på UNESCO:s lista för kulturarv.
Ecuador må vara ett litet land, men det är otroligt rikt vad gäller kultur, natur och entreprenörskap. Ekonomin domineras av olje- och bananproduktion men turismen har blivit allt viktigare. Nu är det ju inte självklart att denna ekonomiska utveckling kommer alla till del, så det gäller att vara uppfinningsrik. Särskilt om man tillhör den missgynnade indianska delen av befolkningen.
Otavaleños – en entreprenöriell framgångsberättelse
Otavalo, där Otavaleños (Otavalo-indianerna) bor, är förmodligen ett av Sydamerikas viktigaste center för vad som i Ecuador kallas ”etno tourism”. Vi skulle väl kalla det kulturturism. Det är lördagsmarknaden som är mest känd. I hundratals år har den varit en av de viktigaste marknaderna i Anderna. Otavaleños är kända för sitt affärssinne och har handlat med varor och pengar sen tiden före Inkas inträde i området. Otavaleños är också kända för att vara utmärkta vävare. De är de mest framgångsrika av de 16 olika ursprungsbefolkningarna i Ecuador.
De bär sin traditionella klädsel med stolthet. Kvinnorna har vita blusar med blombrodyr, långa ullkjolar, huvudbonader (om de är gifta), vävda bälten och sandaler. Männen bär filthattar, blå ponchos och vita byxor. Både män och kvinnor har långt hår i fläta eller svans.
Otavaleños har lyckats så bra med sin handel – även internationellt då de har många kontakter världen över – att man brukar säga att deras arbete är en av de mest framgångsrika entreprenöriella berättelserna i Anderna.
De har ett rikt utbyte med andra länder och kulturer, bland andra de nordamerikanska indianerna. Influenser av detta utbyte kan man se i form av vävda drömfångare och vargar i de färggranna textilierna.
Jeans, nunnor och rosor
Men det är inte bara i Otavalo man är entreprenörer. I Pelileo tröttnade man på dyra, importerade jeans och startade helt sonika en egen tillverkning. Pelileo kallas idag jeansens huvudstad, eller Blue City, i Ecuador och eftersom man själva producerar tyget, designar och säljer utan dyra mellanhänder har även vanligt folk råd att köpa dem. En vinna-vinna situation för alla (utom möjligen de amerikanska varumärkena då).
Även på så otippade områden som hos nunnorna, råder stort entreprenörskap. Om man har ont om pengar, får man se till att finna på råd. I Salcedo började därför nunnorna att producera glass, som numera säljs över hela landet. I Banõs är det äventyrsturismen som är den stora grejen och uppfinningsrikedomen är verkligen stor.
Panamahatten är en Ecuadoriansk produkt. Ja, det är faktikskt sant. Men där var nog ecuadorianerna lite för snälla, för anledningen till att den fick namnet Panama- och inte Ecuadorhatt är att någon mellanhand i Panama döpte den och sålde den vidare under namnet Panamahatt. Men inte desto mindre: det är ytterligare en produkt som Ecuador säljer med god förtjänst. Äkta panamahattar från Ecuador har burits av kändisar som Lady Diana, Sean Connery, Anthony Hopkins och Britney Spears.
Området kring byn Tigua är känt för att lokalbefolkningen producerar primitiva målningar på läder. Det var Julio Toaquiza, en ung indian, som på 1970-talet kom på idén att måla legender från sin kultur på detta sätt.
Till vardags odlade han potatis och vaktade lamadjur, men sedan började han måla och lärde alla sina grannar och släktingar att göra detsamma. Idag är över 300 målare igång i Tigua med omgivningar. Deras alster visas på det lokala galleriet/affären i Tigua, men finns även på utvalda gallerier i Quito och till och med runt om i världen.
Jag hade den stora förmånen att få träffa herr Toaquiza himself och se honom in action. Tala om entreprenörskap!
Staden Ambato kallas ”the city of fruits and flowers” och det är inte helt omöjligt att du själv köpt rosor som odlats där. Ecuador är en stor ros- och blomexportör och man hittar även miljö- och rättvisemärkta rosenfält där skadedjur bekämpas med citronvatten och chillisprej. Kreativt nytänkande även där! Som konsumenter kan vi stödja genom att köpa blommor och krukväxter med till exempel etiketten Fair Flowers Fair Plants och bidra till bättre villkor för arbetarna.
Att ecuadorianerna dessutom lyckats med en fredlig jordrevolution på 1960-talet, då en hel del mark som överklassen/spanjorerna och kyrkan lagt under sig återlämnades till befolkningen att fritt bruka, får väl anses som smått fantastiskt. Så det finns mycket vi i den rika delen av världen kan lära oss av lilla, fattiga Ecuador. Hur man skaffar sig själv ett jobb och en inkomst till exempel. Det borde väl vara av intresse, eller??
Veta mer?
Fler foton från Ecuador: Anderna, Galapagos
Margareta Ivarsson
30 januari 2011