Instagram, när bilden är värd miljoner men upplevelsen är hemsk


 30 augusti 2019

 

På jakten efter den ultimata instagrambilden kan man se det mesta, förutom spektakulär natur. Det är nämligen i naturen bilden ska tas, trots att de flesta av oss på jorden numera är stadsbor. För många som försöker sig på vandringen till norska Trolltunga, kommer den tuffa fjällvärlden som en överraskning. Resultatet har blivit ett orimligt stort antal räddningsaktioner och fullständigt utslitna fjällräddare. Här är historien om Odda kommun med Trolltunga – en het turistdestination redan i slutet av 1800-talet.

 

Det spanska paret i 40-års åldern ska kliva på bussen med två cyklar, cykelväskor, kärra och tält på regionalbuss 990 mitt emellan Voss och Odda. Sträckan trafikeras endast av ett par bussar om dagen, det är fredag eftermiddag och bussen är nästan full. Cyklarna får inte plats, utan spanjorerna måste skruva isär dem: hjulen för sig, ramarna för sig. Det tar tid. Den rutinerade chauffören inser att han kommer att bli försenad. Han säger inget men jag ser hans ansikte i backspegeln. Han är inte glad. Den spanske mannen sätter sig bredvid mig och berättar att de är ute på långcykling. De började i Tromsö norr om polcirkeln och har cyklat söderut i fem veckor.

 

-Vi är på väg till Stavanger, men vill få med oss Trolltunga, säger han och presenterar sig som Antonio.

-Oj då! Utropar jag förvånat. Hur tänker ni göra det?

 

Antonio berättar hur de kollat väderprognosen för helgen och sett att det är en möjlighet på söndag, då det visst inte ska regna hela dagen, som det ska göra på lördagen. Jag berättar lite försiktigt att jag själv planerat en helgtur över fjället på motsatt sida av Sörfjorden, inte långt ifrån Trolltunga fågelvägen, men att jag och mitt sällskap bestående av mycket vana norska fjällvandrare ställt in den på grund av just väderprognosen.

 

-Varför då? undrar Antonio.

 

Jösses, tänker jag. Han har verkligen ingen koll. Så jag försöker berätta hur det kommer att vara på fjället en lång dag i +4 grader, styv kuling och ösregn. Eventuellt med inslag av åska. Han förstår fortfarande inte problemet. Jag berättar om vikten av rätt utrustning och varma kläder för att inte riskera nedkylning eller hypotermi som det också kallas. Han förstår fortfarande inte. Jag tar ett djupt andetag och tänker att jag i alla fall gjort vad jag kunnat.

 

Tyssedal hotel
Anrika Tyssedal Hotel i Odda kommun till vänster i bild

 

 

 

Frukost på Tyssedal hotell


All personal är från Polen. Alla är unga och ingen talar norska, utom en tjej som lärt sig några standardfraser. De är mycket service-minded och jobbar hårt. Tyssedal hotell är anrikt och vackert men är från förra sekelskiftet och saknar hiss. Den manlige receptionisten hjälper snobbiga turister att bära bagage. Många trappsteg med tunga väskor blir det. Trolltunga-turisterna kommer i alla dess former:

 

  • Den kaxige kinesen, barfota i flipflops men med tjock fleecetröja försedd med gul National Geographic-logga

  • Hans sällskap i vit knytblus och pärlörhängen

  • Paret från Pakistan: han i klassisk brittisk Barbour-jacka och frun i beige hijab.

  • Det unga, mycket vackra, paret från Argentina. Båda i moderiktiga jeans kompletterade med vita gympadojor och vita hoodies (de tänker väl inte vandra i den utstyrseln?)

  • Det malaysiska paret som har egen ”guide” – en utländsk man som uppenbarligen har bott i Norge ett tag. Alla har helt nya kläder från North Face. Kepsar, jackor, byxor…you name it.

  • Brasilianaren som bara är såå överlycklig över den mäktiga utsikten från matsalen att han inte vet till sig

  • Det nygifta indiska paret från Mumbai som sitter och masserar sina vader. Ett tydligt tecken från gårdagens tur. De ser trötta ut och sitter bredvid varandra i tystnad. Hon har trampat ner hälarna på sina Nike-gympadojor. Jag vet vad det betyder och försöker i smyg se hur stora de är, såren från skoskavet. De är stora. Stora som gammaldags femkronor. Öppna, röda, irriterade. Det lär ta några veckor att läka dem.

  • Och så, faktiskt, två norska par 55+. De har i alla fall rätt kläder för vandring på sig.


Jag är den enda ensamresenären. Jag är även den enda som inte fipplar med mobilen vid frukosten.

 

 

Odda ett av Europas mest exotiska resmål på 1800-talet


Odda kommun med Tyssedal og Skjeggedal i Hardanger var tidigt ett av Europas mest exotiska resmål. Redan 1850 kom den förste turisten för att uppleva ” fjell, fjord, fossar og fonn”. Det var den ökade ångbåtstrafiken som satte fart på turismen och de flesta resenärerna kom från England. Från 1860-talet blomstrade näringen och precis före industrialiseringen i början av 1906 kom nästan hälften av alla ca 25 000 utländska turister i Norge till Odda. Uppemot 90 kryssningsfartyg angjorde Odda hamn årligen. De ångdrivna kryssningsfartygen var närmast att klassa som flytande hotell, vilket passade alla förnäma resenärer som ville se fjordlandet.

 

Den som kom till Hardanger under sommartid under slutet av 1800-talet mötte en raffinerad reselivsprodukt. Bra hotell, ett väloljat transportsystem och magnetiska naturattraktioner som bland annat marknadsfördes utomlands via tidningsartiklar och annonser. Turistnäringen gav goda intäkter och bönderna tjänade pengar på att skjutsa stenrika kungligheter, lorder och annan överklass upp i Oddadalen. Även om inte alla var riktiga ”lorder” kallades de så av lokalbefolkningen.

 

-Antingen är han helt galen, eller är han engelsman, säger ett gammalt folkuttryck om de första turisterna i Norge.

 

Det var Oddadalen som turisterna helst ville se. Men det var långt inne i Skjeggedal som det vildaste och mest fantastiska fanns. Norra Europas högsta vattenfall och mäktiga fjällformationer som Trolltunga. Turen från Odda till Skjeggedal och tillbaka kunde ta 14 timmar med häst. Under de bästa åren besökte flera hundra turister lilla Skjeggedal under sommaren. Men det skulle inte vara länge till.

 

 

Fabriken Zinken i Odda
Fabriken som kallas Zinken och ligger i Odda

 

 

Från exotisk turistmagnet till världens mest förorenade

 

Odda förvandlades nämligen från att vara en av världens största turistmagneter till att bli ett industrisamhälle med allt vad det innebar: miljöförstöring och ödeläggelse av naturen. Här, mitt i den undersköna naturen, byggdes istället världens största karbidfabrik och ett smältverk av lokalbefolkningen idag benämnt Zinken. I närbelägna Tyssedal byggdes ett stort vattenkraftverk. Det ledde till allvarlig miljöförstöring av Sörfjorden utanför Odda: zink, kvicksilver, kadmium, bly och PCB.

 

Det var så illa att Sörfjorden på 1970-talet var en av de mest förorenade fjordarna i hela världen! Men, som vi alla vet, försvinner inte de nämnda miljögifterna. De ansamlas i sedimenten. Det norska miljödirektoratet varnar därför fortfarande för att äta fisk och skaldjur från området.

 

Industrialiseringen innebar tvärbroms för hela reselivsutvecklingen i Odda. Det nya Odda lockade inte turisterna. Reseguiderna avrådde turister från området. Lonely Planet utsåg Odda till Norges fulaste stad. Butikerna slet. Tyssedal hotell gick i konkurs.

 

Trolltunga
Artikelförfattaren i "instagram pose" på Trolltunga

 

 

Instagram och Tripadvisor upptäcker Trolltunga


Men så kom Instagram och 2012 beskrevs Trolltunga på Tripadvisor som ett av världens mest spektakulära turistmål.  Häftiga bilder började läggas ut på Instagram i en allt ökande takt. Trolltunga är en fjällformation 1165 m o h som sticker ut 700 m över Ringedalsvattnet. Platsen är fotogenisk. Fast idag säger man väl instagrammable.

 

Men det finns en hake: turen till Trolltunga från Skjeggedal måste ske till fots och tar ca 4 timmar. En väg. Är det bra väder, behöver du stå i kö i 2–3 timmar för att kunna bli fotograferad på tungan.

 

-Stopp! Inte fler poser nu. Vi är många som väntar, hörs otåliga instagrammare skrika åt varandra.

 

Efter de obligatoriska bilderna har du ca 4 timmar att vandra tillbaka igen. I väderutsatt fjällterräng. Det är då de riktiga problemen brukar börjar för dem som är dåligt förberedda. För många av turisterna som går den ca 2 mil långa och tidvis branta turen, kommer den tuffa norska fjällvärlden som en överraskning.

 

Då brakar helvetet löst för Röda korset och den norska räddningstjänsten. I augusti 2016 gjorde de tio räddningsaktioner på nio dagar. Natten efter blev de tvungna att säga nej. De hade inte nog med frivilliga som orkade längre.

 

 

Godkänn att du kan dö


«I confirm that I have understood that there is a risk of accidents on this hike, and that I am putting myself at risk of injuries or death.» Denna formulering måste man skriva under, om man ska följa med företaget Trolltunga Active och någon av deras guider till Trolltunga. De flesta som försöker sig på Trolltungaturen skriver förstås aldrig under något sådant, eftersom de antingen vill spara pengar eller underskattar riskerna och därför går helt på egen hand.

 

Kineser i tygskor och t-shirt, fransmän med paraply och knytblus. Föräldrar som tvingas lämna sina småbarn  hos fjällvakterna. Härom året tog till exempel en dåligt utrustad brittisk kvinna med sig sin ettårige son i bärsele på turen. Det höll på att sluta med döden för barnet, som var helt blå och skakade, då räddningstjänsten kom. Även modern uppvisade tecken på nedkylning/hypotermi. Barnet flögs omgående till akuten och fick därefter tillbringa tid på sjukhus i Haugesund. På jakten efter den ultimata instagrambilden kan man alltså se det mesta, förutom spektakulär natur.

 

Den vitryska tjejen ger upp ett tjut och sätter sig rakt ner på marken, döljer ansiktet i händerna och börjar storgråta. Hennes pojkvän försöker trösta henne men hon är otröstlig. Hon är definitivt inte klädd för fjällvandring i modernt trasiga jeans, tunn jacka och tunna tygskor. Hon har plastpåsar om fötterna utanpå de tidigare vita (tror jag) ankelsockorna. Det regnar. Hon har inga regnkläder, ingen ryggsäck, inga förstärkningsplagg. Jag tror först att hon blivit allvarligt sjuk, så jag stannar och pratar med henne. Jag frågar lite försiktigt vad som är fel.

 

-Det är 6 km av nervägen kvar! vrålar hon mellan gråtattackerna.

 

 

Selfieturister i nöd orsakar kaos 


Från att ha besökts av ca 800 personer per år, steg besökssiffrorna raskt. 2013 var det 20 000 besökande, 2014 drygt 40 000, 2015 närmare 70 000 och 2016 gick fler än 80 00 personer turen till Trolltunga, vilket medförde kaos och katastrof. År 2017 började inte mycket bättre: efter sju räddningsaktioner redan innan turistsäsongen var i gång för fullt, fick Odda kommun nog. Man placerade ut vakter på stigen för att bistå selfieturister i nöd.

 

Man har nu byggt en stuga där kvalificerade guider turas om att bo 3 dagar i sträck och patrullera stigen där de flesta räddningsinsatserna hittills gjorts. Allt för att stoppa, vända och undsätta dåligt utrustade turister. Förutom dålig klädsel, saknar de ofta tillräckligt med proviant för en dryg dag på fjället. När man går sig tom på energi, blir man trött. Gula tavlor i Odda informerar om hur man bäst förbereder sig och vart man ringer om man inte klarar Trolltungaturen. Men ”ring inte bara för att du är trött: trötthet kräver inga akuta insatser. Sätt dig ner och vila!” står det att läsa på skyltarna. Andra informationsskyltar, t ex exakt hur många km man gått och hur många det är kvar till själva tungan, nya trappsteg i sten, spänger, bättre mobiltäckning och två nödstugor har också placerats ut.

 

Selfieturister
Selfieturister på stigen till Trolltunga

 

 

Allemansrätten gör att man inte kan stoppa turisterna

 

Det har även diskuterats att införa ny lagstiftning för att göra det möjligt att hindra turister att ge sig ut på dagar med alltför dåligt väder. Norge har allemansrätt, precis som Sverige, vilket i detta fall gör det svårt. Enligt allemansrätten får ingen hindra någon annan att vistas i naturen. Men den lagstiftningen är skriven för Skandinaver, inte för folk från alla världens hörn som varken har kunskap eller förmåga att ta ansvar för sig själva.

 

-Vi ger dem mat och dricka, kanske smärtstillande och möjligheten att lägga sig ner lite grand. I stort sett är det inte mer som ska till. De flesta har bara underskattat turen och är totalt utslitna, säger fjällvakten Leiv Varberg.

 

Fjällvakterna uppmanar folk att vända. Många ignorerar det, säger Varberg

 

-Det är ett problem. Det är inte utan anledning vi står här, säger han.

-Vid vissa tillfällen gömmer de sig när de förstår att vi letar efter dem. De tycker kanske att det är pinsamt att bryta. Andra är rädda för att det kostar pengar, förklarar Varberg.

 

 

Boendena fullbokade men shuttlebussen ratas

 

Nu marknadsförs Tyssedal hotel åter med framgång, men nu som ett ”exceptionellt boutique hotel” och det är fullbokat hela vandringssäsongen, precis som alla andra övernattningsställen i Odda kommun. Och på campingen berättas det att folk nästan slåss om tillgången till köket och möjligheten att laga mat. Norge är ett dyrt land och de flesta som går till Trolltunga vill gärna spara pengar. Så gärna att de ofta väljer bort möjligheten till shuttlebus service för att slippa den brantaste delen av vandringen. Shuttlebussen infördes 2018 som en del av ett åtgärdspaket för att förhindra fler onödiga räddningsaktioner, men det fattar förstås inte den som vill spara 200 norska kronor. En oerhört billig livförsäkring, om någon frågar mig. Bussen trafikerar den brantaste sträckningen och tar bort 2-3 timmar från vandringen. Minst

 

 

Räddningshelikoptern flyger igen


Vid 18-tiden på söndagskvällen hör jag den, räddningshelikoptern. Jag tar ett djupt andetag och håller tummarna för att det inte är spanjorerna.

Halv sju möter jag glädjande nog en lycklig spanjorska i hotellentrén. Det är den kvinnliga cykelturisten från bussen. Hon pratar engelska hellre än bra och jag förstår ingenting, mer än att hon är överlycklig. Denna medelålders kvinna far runt som en tromb och visar sina mobilfoton på sig själv ståendes på Trolltunga för alla som vill se. Hon får i alla fall ur sig ett förståeligt ord på engelska och hon upprepar det hela tiden.

-Fantastic, fantastic!

Med hjälp av kroppsspråket och en snabb visning av en bar rumpa, förstår jag att ett missöde ändå inträffat på nervägen: hon ramlade, slog rumpan gul och blå och skrapade ett rejält hål i sina tights.

-But no problem, no problem, happy, happy! Vrålar hon av förtjusning.


Bilden är uppenbarligen värd miljoner för henne men upplevelsen för att få den var smärtsam.

 

 

Veta mer?


Tyssefaldene – krafttak i 100 år 1906-2006
av Jan Gravdal och Vidar Våde

Folgefonna och Fjordbygdene, 2008. Kapitlet Turismen och fonna av Knut Markhus

 

www.abcnyheter.no: Fjellvakter skal passe på Trolltunga-turister, Færre redningsaksjoner på Trolltunga

www.nrk.no: Formidabel økning i Trolltunga-turismen, Ti redningsaksjonar til Trolltunga på ni dagar, Turistnæringen vil stenge turistmål på uværsdager, Eittåring måtte overnatte på sjukehus etter Trolltunga-tur, Det er ikkje lov å hindre dette

 

Miljödirektoratet, varning för att äta fisk och skaldjur 

Rapport från NGU – Norges Geologiska Undersökningar 


Hypotermi innebär att kroppstemperaturen är för låg. Mellan 35 och 32 grader Celsius är hypotermin måttlig, då kan symptom som frossa och apati uppstå. Mellan 20 och 29 grader är allvarlig hypotermi, och då kan medvetslöshet, pulsförändring och hjärtstillestånd uppstå. Under 20 grader är man garanterat död.

 

Margareta Ivarsson

30 augusti 2019


Uppdrag under hösten
Läs här

I augusti startar digital projektledarutbildning
Läs här

Artikel: Agil projektledning
Läs här

Nytt utbildningsuppdrag
Läs här

Kul med betyg 4,8 av 5
Läs här


Läs alla nyheter »

Bevaka nyheter på margaretaivarsson.se med RSS
Detta gör jag för dig

Om min bok Reseglasögon

Pågående projekt

Bra sagt - citat

Till föregående sida Skriv ut sida Tipsa en vän

Sajtbolagets webbplatser använder cookies för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att klicka på \"Jag accepterar-knappen\" samtycker du till att cookies används. Läs mer om cookies