Kokosnötternas förlovade land

Torsdag 29 december 2011

Wow, jag verkar ha kommit till ett helt nytt land!  Efter att ha varit i de norra delarna av Indien, har jag flugit till delstaten Kerala, vid landets sydvästra del. Riktiga vägar utan kor, måttligt tutande, varmt och skönt väder, grönt och fint utan damm och inga påstridiga försäljare. Ett vänligt -nej tack, accepteras med ett leende. 

Inga kamel-, ox- eller hästdragna vagnar mitt i gatan som orsakar trafikstockning. Endast någon enstaka hund. Alla kor är bundna, eller inhägnade (eller både och). Man riskerar inte hjärnskakning efter att ha slagit huvudet i bilens innertak på grund av gropar i vägarna och det finns minst lika många kvinnor som män ute på gatorna.

Kvinnorna har dessutom en annan färgskala på kläderna. Istället för ill-gult, chockrosa, julgransrött och turkost med spegelpaljetter, eller helsvarta burkaliknande klädesplagg, har man här jordfärger i mossgrönt, brunt, ockra och varma gula toner.

Damerna går ofta parvis under ett paraply och herrarna har kortare kläden, typ saronger liknande dem som är vanliga på Sri Lanka, när de jobbar. Borta är gammelmännens långa, benvita kläden och deras ute-sängar på gatorna.

Inga eldar brinner i gathörnen, där de fattiga samlas för att värma sig och inga krymplingar hasar sig hjärtskärande runt på händer och bakdel, tiggandes av rika turister. Här är helt annorlunda än det jag tidigare upplevt i delstaterna Rajastan, Uttar Pradesh och Uttaranchal.

Kerala ska betyda kokosnötternas land och det märks. Här är kokospalmer överallt. Kerala är den mest välmående delen i hela Indien. Här finns berg täckta av palmskogar, kryddodlingar, teplantager, slingrande vattenvägar och milslånga stränder.

Klimatet är varmt och relativt fuktigt. Och det är den enda av Indiens delstater där kvinnorna är fler än männen. Man ser inte heller så många kvinnor bära slöja, som är en viktig del av dräkten i konservativa samhällen.

Kerala har en mosaik av landskap och kulturer. Kineserna, araberna, portugiserna, holländerna och britterna har alla varit här och satt sina spår. Regionen är präglad av tre stora religioner: hinduismen är störst, närmare 25% är kristna och islam introducerades redan under 600-talet.

Läskunnigheten i Kerala är överlägset högst i Indien.  Vasco da Gama dog och begravdes här 1524 och det finns många tecken på portugisisk arkitektur här än i dag.

De kinesiska fiskenäten är en specialitet för denna del av Indien och vittnar om de livliga affärsförbindelser som fanns mellan denna kust och Kina redan under medeltiden. Fisknäten är ett slags enorma fiskehåvar som manövreras från stranden med ett hävstångssystem och kräver ca 5 personer för att sköta dem.

På vägen till regionen Kottayam passerade jag diken, vallar och fördämningar som ska hindra saltvattnet att nå de lägre liggande jordbruksområdena. Ungefär som i Holland, alltså.

Jag var ute och tog en promenad i här regionen, som anses vara en av Keralas vackraste.

Jag kollade in vardagslivet: det tvättades i kanalerna, hämtades vatten, såldes coca cola i små vägkiosker, byggdes hus, sopades, lektes, sjöngs och levdes ett vanligt Kerala-liv, helt enkelt.

Det var helt tyst ute på vägen. Endast fåglarna hördes och några enstaka bilar och tuk-tuks, här i kokosnötternas förlovade land.

Veta mer?

Med risbåt på Backwaters. Artikel om Kerala, Indien

Indisk trafikkultur ur ett baksätesperspektiv.  

Margareta Ivarsson

29 december 2011