Kommunikation
sommaren 2003
Hur kommunicerar vi egentligen med varandra? – Dum fråga, säger säkert någon. Vi pratar ju! Det är sant, men forskningen visar att vi huvudsakligen kommunicerar via helt andra kanaler.
I grova drag, kan man säga att drygt hälften av vår kommunikation sker via kroppsspråket, en dryg tredjedel via bland annat tonfall och röststyrka och knappt en tiondel är själva orden, när vi kommunicerar om sådant som påverkar oss känslomässigt.
Då gäller det att veta vad vi egentligen säger till varandra. När vi ska tolka någon, har alltså orden den minsta betydelsen. Om kroppsspråket säger tvärtemot orden, är det kroppsspråket vi ”hör”.
Vet du hur du kommunicerar? Har du koll på ditt kroppsspråk?
Hur vi samtalar
Helt avgörande är alltså hur vi för våra samtal. Att tala med varandra, betyder också att lyssna på varandra. Här brister det tyvärr. Våra samtal blir inte bättre av att vi ofta använder det vi kallar dialog till att försöka övertyga samtalspartnern. Ibland har vi dessutom en massa omedvetna föreställningar om varandra, som gör det svårt för oss att förstå vad den andra egentligen menar.
Vi sitter ofta och tänker på vad vi ska svara, eller vad vi ska komma med för motargument, istället för att verkligen försöka lyssna till och förstå vad den andre säger. Det är alltså tillräckligt svårt att få till ett prestigelöst och bra samtal om man bara är två. Så fort man blir flera ökar svårigheterna och riskerna för missförstånd. Vi träder då ofta in i medvetna eller omedvetna roller.
Försök dra dig till minnes några möten du deltagit i. Träder du själv in i olika roller vid olika tillfällen? Har du märkt att andra gör det?
Din egen åsikt är självklart OK, men tänk på att den i princip aldrig är hela sanningen. Det finns nästan alltid andra sätt att se saken på än ditt.
Möten
Mötessituationer på jobbet är alltid föremål för tyckande. En intressant fråga att ställa sig själv inför nästa möte är denna: medverkar du för din egen skull, eller för andras?
Om det gäller din arbetsplats, är mötet lika mycket till för att andra ska förstå dig, som att du ska förstå andra.
Skräckexemplet är mötet där alla utom ledaren sitter tysta, bara för att sedan komma ut på fikarasten och säga allt som inte blev sagt på mötet…
Några tips för bättre kommunikation
| • | Tag ansvar för ditt sätt att kommunicera. | |
| • | Det är inte ditt fel, om du missuppfattas, men hur du kommunicerar är ditt ansvar. | |
| • | Prata alltid i jagform. Börja meningar med jag tycker… Inte man tycker, eller de tycker | |
| • | Tala med varandra, inte om varandra | |
| • | Har du positiv avsikt bakom din öppenhet finns det en stor chans att du uppfattas på rätt sätt | |
| • | Fråga hur och vad, inte varför? Istället för att säga: ”Varför kör du alltid över andra på våra möten” säg ” Jag känner mig ibland överkörd av dig på våra möten. Jag vet inte riktigt vad det är i ditt sätt att kommunicera, som får mig att känna så, men det känns inte bra.” | |
| • | Lyssna till dina egna känslor, bli medveten om dem och fråga dig varför du känner så just nu. Gör det under samtalet, så du blir medveten om känslorna innan du pratar. | |
| • | Var rak och tydlig. | |
| • | Undvik negationer, de finns inte i verkligheten – bara i språket | |
| • | Tala om och visa på det önskvärda. Tala inte mot något, utan för något. Leta inte problem, kom med möjligheter istället. | |
| • | Undvik att kritisera | |
| • | Tala om nuet och framtiden. Älta inte gamla händelser och samtal | |
| • | Ha modet att vara öppen, samtidigt som du har en positiv intention | |
| • | Fråga, om du inte förstår vad den andre menar. Kan du förklara för mig? Kan du ge något mer exempel? Kan du beskriva hur du känner det? |
Ansvar och utveckling
Utvecklande kommunikation leder till att man får möjlighet att lära av varandra och kanske till och med lära sig något om sig själv.
Tyvärr är vi ofta alltför ängsliga för eventuella konflikter, eller vad folk ska tycka om oss, när vi kommunicerar.
Om vi bara tar ansvar för att ha en positiv andemening, då vi är öppna med vad vi anser, slår det mycket sällan tillbaka. Om du tar ansvar för detta och någon ändå blir sårad av det du säger, beror det troligen inte på dig.
Anledningen är snarare att den du pratar med inte tar ansvar för sin del av kommunikationen, utan ”väljer” att tolka något du säger som personlig kritik. Det kan faktiskt inte du påverka.
Lycka till!
Margareta Ivarsson
Sommaren 2003
Foton: Istockphoto