Konsumismen har oss i sitt grepp
Januari 2007
Det är bara att inse; vi verkar inte vara kloka här i västvärlden! Sedan industrisamhällets framväxt har vår konsumtion i de rika delarna av världen mångfaldigats. Sedan farfars tid har vi fått mängder med pengar till annat än mat. Julhandeln i Sverige 2006 slog alla tidigare rekord. Igen. Men har vi blivit lyckligare? Svaret är NEJ!
Forskning visar att vår ekonomiska välståndsökning inte leder till att vår lycka eller tillfredsställelse ökar. Vi ökar istället våra krav och tillfredsställelsen beror på hur andra har det. Vi jämför oss med dem som är rikare och kan köpa mer än vi och så tycker vi synd om oss själva. Detta till den milda grad att många fastnar i skuldfällan i julhandelsyran. Men snälla nån´ vad är detta?
”Svar: Det är folkhemmet i en extrem make-over, med botoxfyllda läppar, Ica-Stig som statsminister och en skraplott som biljett till himlen.” i alla fall om man ska tro Göran Greider.
Till Sverige från Kambodja – ett slag i ansiktet
Jag kom hem från en resa till Kambodja, dagarna före jul. Det kändes som ett slag i ansiktet. Kambodja är ett av världens fattigaste länder, med en förfärlig historia.
Minst 1,7 miljoner människor dog under Pol Pots och Röda Khmerernas regim så sent som 1979. De som inte avrättades på de så kallade Killing Fields (gå och hyr filmen med samma namn, om du inte sett den förut), dog av svält, sjukdom och andra umbäranden.
Kambodja är också ett av de länder där det finns flest landminor. Jag har aldrig sett så många stympade människor. En landmina kostar 5 dollar att tillverka, men 500 dollar att sanera bort.
För att inte tala om sexhandeln, aidsproblematiken och den obefintliga infrastrukturen. På två vägar i landet, kan man köra bil i 80 km/h korta sträckor. På de flesta andra ”vägar” rör sig hastighetsmätaren inte ens. Och då är jag rik och har pengar till att hyra bil och chaufför. Det har inte 95% av Kambodjas befolkning.
Kambodjas sjukvård är så undermålig att guideböckerna uppmanar turister att omgående ta sig till ett thailändskt sjukhus om man blir sjuk i Kambodja. Pol Pot utrotade nämligen alla personer med läkarutbildning.
En kambodjan jag talade med, sa att han fått medicin för en magåkomma men att medicinen inte hjälpte, då det var längesedan bäst-före-datum gått ut. -Det är den enda medicin vi har här. Det finns ingen, där datumet inte gått ut. Ingen har råd att köpa in den så vi får ta det som de stora läkemedelsbolagen ger oss. Medicin som annars skulle destrueras.
Trots all denna misär, med obefintliga vatten- och avloppssystem, med tiggare och slum, är befolkningen nyfiken och vänlig mot oss otillfredsställda västerlänningar, som bara vill ha mer. Kambodjanerna vill praktisera sin knaggliga engelska och höra oss berätta om hur fantastiskt vi har det, så de kan hålla sina drömmar – och sig själva – vid liv.
Att då landa i gamla Svedala mitt i julshoppinghysterin med ”ledsna” barn och föräldrar som inte får allt de vill ha…. samtidigt som många fortfarande högljutt klagar över höjda avgifter för A-kassan… ja, jag hoppas att jag inte behöver förklara mer: värderingskrocken var total!
Pinsamma julklappsönskningar
Vi verkar karaktäriseras av prylhysteri, egotripp och väldigt smala referensramar. Tyvärr får jag hjälp att dra mina slutsatser av en julklappsutfrågning i tidningen Utemagasinet.
Så här svarar en person, (jag avstår från att namnge honom) på frågan vad han helst önskar sig i julklapp:
1. | Icebreaker Balaclava, komiberad mössa/ansiktsskydd för vintercykling i Göteborg | |
2. | Kitesurfingresa till Fortaleza, Brasilien, ett Mecka för kitesurfare. Alltid bra vind. Typ | |
3. | Klättermusen Iving Dunjacka, vattentät och varm | |
4. | Pure Fire: a Gilles Peterson Impulse Collection. Bra, ny jazzsamling | |
5. | Arteryx Switchback Pants i softshell. Vattentålig, bekväm och snygg |
Jag skäms.
Vi har det så förbaskat bra att vi inte ens fattar det själva.
Några som tänker längre än till sig själva
Så läser jag vad några andra svarar på julklappsfrågan och ser att det faktiskt finns människor som tänker längre än till sig själva. De önskar sig bland annat:
– mycket snö och kyla
– att alla barn får komma ut och använda sina muskler
– att svensken i gemen lär sig njuta av livet och klaga mindre
Tack för era kloka ord!
Det känns också väldigt positivt att det var just Muhammad Yunus och Grameenbanken, som fick 2006 års fredspris till Alfred Nobels minne. Läs gärna artikeln Bankdirektören som gör allt för världens fattiga kvinnor, som jag skrev för ett par år sedan.
Men, säger nu vän av ordning, vi har ju fattiga människor i Sverige också. Jo, det är sant. Men vad är fattig? Vad jämför vi med? Rika svenskar eller fattiga kambodjaner? Kvinnor i Bangladesh? Vad är mest rättvist?
Livet är inte rättvist, om nu någon trodde det. Det enda som är ”likt” för alla är att dygnet har 24 timmar och att vi alla en gång ska dö. Sedan finns det inga garantier. Som tur är finns det både tänkande & handlingskraftiga människor och fungerande metoder att lära oss av!
Vi måste inte gå i konsumismens ledband.
Margareta Ivarsson
Januari 2007
Veta mer?
Vill ha mer – om barn, tid och konsumtion av Katarina Bjärvall.
Banker to the Poor av Muhammad Yunus
Forskning och Framstegs temanummer om konsumism, nr 8 2006
Göran Greiders artikel Konsumism, DN kultur 6 oktober 2006
Utemagasinet nr 8 2006