Samiska perspektiv

augusti 2007

Samerna är ett av världens ursprungsfolk, en etnisk och språklig minoritet i Nordskandinavien och på Kolahalvön. Samerna är också ett av Sveriges erkända nationella minoritetsfolk. Romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar är de övriga fyra. Men hur mycket vet vi egentligen om våra ursprungsfolk, vi svenskar som annars är villiga att stötta andra utsatta folk i världen? Jag kände att det var dags att försöka lära sig lite mer och anmälde mig därför till en kurs kallad Nordkalotten – samisk kultur. En del av kursen genomfördes som en 18 dagar lång exkursion i Sàpmi, samernas land.

Kulturer påverkas, förändras och smälter samman. Samer och andra folk har länge levt sida vid sida i det som idag kallas Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Trots, eller kanske tack vare, de influenser samerna kommit i kontakt med, har folket och dess kultur behållit sin särskilda särart. Eller ska man kanske säga särarter? Det finns nämligen flera olika slags samer, inte minst beroende på var de ursprungligen levde och vad de levde av. Ordet ”ursprungligen” kanske man ska vara försiktig med, det beror ju på hur långt tillbaka i tiden man går.

Några samiska grupper

Gränslöshet och förändring

Samerna genom tiderna haft nära sociala relationer med varandra, renflyttningarna har skett i öst-västlig riktning och släktbanden sträcker sig ofta över gränserna, oberoende av vilken sida gränsen man hör hemma. Språk, kulturen, historien och samiska näringar är sammanbindande element tvärsöver nationsgränserna. Samerna fanns där redan när de nordiska rikena framträdde i historien. Förr i världen kallades samerna för ”finnar”, senare ”lappar”. På samiska heter det sámit, alltså samer. Någon folkräkning över hur många samer det bor i Sápmi har inte gjorts nyligen, men man brukar nämna siffran 70 000, totalt i de fyra länderna.

Ställning för fisktorkning

Precis som resten av Skandinavien, har samerna påverkats av den nya tidens ekonomiska och sociala förändringar Förändringen mot ett mer differentierat yrkesliv märks även här. Mycket av det särpräglade i samekulturen, som tidigare varit kopplat till gamla näringsformer har försvunnit. Samtidigt som utvecklingen medfört framsteg, har den också raserat sådant som varit gammalt och tryggt. Detta märks t ex i radikalt förändrade förutsättningar för renskötseln och dess binäringar. Vem har inte hört talas om samernas strider för sina renbetesmarker?

Lite norsk och svensk samisk historia

Samernas historia präglas till stor del av kolonisation och förtryck, oavsett vilken samisk gruppering det gäller. Detta går långt tillbaka i tiden och jag ska inte fördjupa mig i det här. Men sammanfattningsvis kan man säga att samernas landområden började betraktas som statliga och nybyggare slog sig ned i deras områden. Samerna fick inte behålla rätten till sitt land. I Norge tog det sig efter andra världskriget uttryck i en slags nationalism. 1944 brändes stora delar av Nordnorge ner och under efterkrigsåren handlade om att skapa en enhetlig norsk identitet. Då skulle alla samer förnorskas och det blev skamligt att vara same. Detta slog kanske särskilt hårt mot sjösamerna. Antingen var man norsk eller ”äkta same”, dvs. från inlandet. Sjösame var fult och skamfullt. Underklass.

Liknande uttryck har vi sett i Sverige, trots att vi inte var med i krigen. Man fick inte prata sitt samiska språk i skolan och många företrädare för makten i Sverige hade en utbredd tro på ”vulgärdarwinismen”, eller som det ofta kallades; ras- eller arvshygien, då samerna ansågs vara ett lägre stående folk. Detta medförde bland annat att forskare åkte runt och mätte och fotograferade samiska skallar. Man grävde till och med upp begravda samer och tog med sig deras huvuden ”i forskningssyfte”. Fortfarande finns ett antal skallar i skåpen på olika institutioner i Sverige.

Ryska samer på Kolahalvön

De ryska samerna på Kolahalvön har utsatts för flera tvångsförflyttningar. De förbjöds sin tro, sitt språk och sin kultur. Fabriker, gruvor och militärbaser byggdes under mitten av 1900-talet och den ryska befolkningen ökade kraftigt. Efter ryska revolutionen 1917 förstatligades renskötseln och situationen blev förödande för samerna. De förlorade sina renar och tvingades bli bofasta. På 1920-talet bestod befolkningen på Kolahalvön av några tusen. Efter 2:a världskriget hade den ökat till flera hundra tusen personer. Samtidigt tvångsförflyttades alla samer från kusten. Områdena behövdes för militär verksamhet.

Det samiska centret i Lovozero på Kolahalvön i Ryssland

Detta förvärrade samernas situation ytterligare då de i praktiken förlorade möjligheten till sitt traditionella liv med fiske och renskötsel. Samerna flyttades till Lovozero, en by mitt på Kolahalvön. Miljöproblem hotar också området: deponerat radioaktivt avfall samt utsläpp från alla aktiva fabriker och gruvor på den mineralrika halvön. Idag bor över en miljon människor på Kolahalvön. Ungefär 2000 av dem är samer. Efter Sovjetunionens fall har vissa marker privatiserats och samerna har fått en liten möjlighet att bedriva renskötsel i egen regi igen. Positivt är också att samerna på Kolahalvön grundat en samisk organisation som nu deltar i samarbetet mellan de övriga samiska organisationerna i Skandinavien.

Samer i Finland

I Finland får varje bosatt finländsk medborgare i norra Finland bedriva renskötsel. Så är det inte här i Sverige. Majoriteten av de ca 6000 finska samerna bor i finska Lappland. Ungefär hälften av dem lever av renskötsel eller näraliggande näringar. Finland har även fungerat som mottagarland för så kallade skoltsamer från Ryssland. Den traditionella skoltsamiska kulturen har i det närmaste blivit utrotad på grund av storpolitiska konflikter mellan Finland och Ryssland. Skoltsamerna evakuerades söderut och fick börja ett nytt liv och anpassa sig till finskt levnadssätt. Idag finns ca 600 skoltsamer kvar i Finland. En handfull finns i Norge. Många lever fortfarande enligt ortodoxa traditioner. Det finns även andra samiska grupperingar i Finland, såsom Enaresamer, i området kring Enare träsk.

Kyrkogård vid den ortodoxa

skoltsamiska kyrkan i Nellim, Finland

Alta-konflikten

På senare år har det hänt något. Den medialt mycket uppmärksammade konflikten om utbyggnaden av Alta-älven på 1970- och 1980-talet, där samer hungerstrejkade framför Stortinget i Oslo räknas som den mest omstridda kraftutbyggningen i norsk historia. Den satte fokus på samernas situation och ledde till diskussioner mellan regeringen och en samisk delegation och regeringen började utreda samiska kultur- och rättsförhållanden.

Riddu Riddu festivalen

Förr var det skamligt att vara sjösame, nu tycker många att det är trendigt. Det kan man kanske tacka Riddu Riddu-festivalen för. Riddu Riddu betyder storm och namnet kommer sig av att man ville starta en kraftfull rörelse. Riddu Riddu är en sjösamisk kulturfestival, som startade som en grillfest med några musikinslag. Den har nu utvecklats till ett av Norges viktigaste kulturarrangemang. När Riddu Riddu 1990 tog den samiska kulturen tillbaka till bygden i Kåfjord kommun i Troms, Nordnorge blev det bråk. ”Vanliga norrmän” såg rött och sköt sönder samiska vägskyltar med hagelgevär. Liknande beteende har även kunnat ses, till exempel i Kiruna i Sverige.

Tunet utanför det samiska museet i Kautokeino

Samer är moderna människor i ett modernt samhälle. Den som är rädd för att utforska världen och förnya sig, slutar som ett museiföremål. Ungefär så kan man sammanfatta tankegångarna bakom festivalen. En ny generation samer struntar i gamla fördomar, har skaffat sig en bättre självsäkerhet och bjuder nu in ursprungsfolk från hela världen för att delta i och medverka vid festivalen.

Samerna har inom ramen för EU:s regionalpolitik fått möjligheter till ekonomiskt stöd riktat specifikt till det samiska samhället. Samernas behov har blivit uppmärksammade på internationell nivå, vilket de samiska organisationerna upplever som positivt.

Inom ramen för kursen Nordkalotten – samisk kultur, har jag även skrivit ett arbete kallat Den ofrivillige turistföretagaren – om samisk upplevelseturism i Sverige.

Fler bilder från min samiska resa kan du se i mitt fotoalbum: Sapmi – samernas land och Jokkmokks marknad

Veta mer?

www.samer.se

www.sametinget.se

www.sr.se/sameradion

www.svt.se/oddasat

Riddu Riddu festivalen

Margareta Ivarsson