Den samiska kulturen, miljön och folket har länge intresserat mig. I början av 1990-talet besökte jag därför Jokkmokks vintermarknad (som avhålls i februari) som turist. Jag ringde Jokkmokks turistbyrå i september året innan och ville ha lite information. Oj, vad paff jag blev när personen som svarade sa – Nååååå…vilket år hade du tänkt dig? Vilket år?! Det tog en stund innan jag fattade att evenemanget är så populärt att det är svårt att hitta boende till alla besökare.
Jag reflekterade kring varför ”sörlänningar”, utan särskild koppling till den samiska kulturen fungerade som mina guider. Varför guidade inte samerna själva? Var de inte intresserade av att kvalitetssäkra informationsöverföringen till oss mindre vetande? Såg de inte affärsmöjligheterna? Eller vad var det?
Genom åren har jag vid upprepade tillfällen stött på samma sak när det gäller samisk turism. När jag på senare tid i mitt arbete kommit att jobba mycket med affärsutveckling i småföretag och med den s.k. upplevelseturismen i andra sammanhang, har reflektionerna kring den samiska turismen blivit än mer omfattande. Vad är det egentligen som hindrar samerna från att ta en mer aktiv del av den ”turistiska kakan”.
Det var med stort intresse jag började studera kursen Nordkalotten – samiska kulturperspektiv 15 hp.
Under publicerat – rapporter kan du läsa hela arbetet.