Sverige kan lära mångkultur av Mauritius

31 januari 2016

Mauritius är en ö-nation i Indiska oceanen, 180 mil öster om Afrikas fastland. Det är ett av Afrikas rikaste länder med fullt utvecklad demokrati. Mark Twain lär ha sagt att först skapade Gud Mauritius och därefter skapade han paradiset som en kopia. Svenskar reser till Mauritius för sol och bad, men här finns inte bara en vacker tropisk natur, utan något ännu mer värdefullt i dessa tider: en förhållandevis framgångsrik och fredlig multikultur. Här lever araber, indier, kineser, afrikaner, européer och många fler tillsammans.

Trots att det är ett afrikanskt land är den största befolkningsgruppen indier. Hindu- och tamiltempel står bredvid moskéer, kristna kyrkor och buddhastatyer. Hur är detta möjligt i ett land som blev självständigt och fick demokrati så sent som 1968?

Invånarna är stolta över sin multikultur och delar varandras seder och bruk.

Maten är ett tydligt exempel, liksom den stora mängden helgdagar, eftersom alla firar varandras religiösa högtider. Och de är mycket vänliga, trots att hundratusentals turister anländer till det förhållandevis lilla landet varje år.

-Det är så oroligt i världen. De borde lära av oss på Mauritius hur man lever i fred med varandra trots att man kommer från olika kulturer och religioner. Här är det aldrig några problem, vi är alla Kreol.

Bernard är svart av afrikanskt ursprung, lång, smal och mycket trevlig. Han talar engelska med kreolsk brytning. Nästan alla på Mauritius är minst två- ofta trespråkiga. Kreol, som påminner mycket om franska, är det inofficiella huvudspråket, talas oavsett härkomst och har därför en stor betydelse för den nationella identiteten.. Engelska är officiellt språk och många talar dessutom sitt ursprungsspråk som kan vara tamil, hindi, arabiska, kinesiska, lankesiska, franska…

Bernard ler brett, pratar mycket och gärna och är intressant att tala med.

-Vad tror du att den framgångsrika multikulturen på Mauritius beror på? frågar jag.

-Jag tror anledningen är att de politiska ledarna delar på makten och att ingen försöker ge sin egen grupp fördelar på de andras bekostnad, svarar Bernard.

-Just nu har vi för första gången en kvinnlig president. Hon är muslim, heter Ameenah Gurib och är vald i demokratiska val. Premiärministern utses av presidenten och hon valde en hindu till den posten, ingen muslim. Man kommunicerar också mycket mellan de olika grupperna. Därför fungerar det så bra här på Mauritius.När Bernard tänkt en stund lägger han till

-Sedan är alla stora religioner representerade här och alla får pengar från staten till sina verksamheter. Här finns ingen statsreligion, vi är alla kreol! Och i skolan får alla läsa sina ursprungsspråk en gång i veckan; hindu, tamil, kinesiska, arabiska etc. så man behåller kontakten med sina rötter.

Mauritius historia är fylld av slaveri, lidande och umbäranden

Men det är ingen idyllisk saga som ligger bakom multikulturen på Mauritius. Tvärtom är det mycket svåra umbäranden, slaveri och kolonialmakt utövad av flera europeiska länder under flera hundra år, som lagt grunden för multikulturen.

Holländarna var först och på 1700-talet kom fransmännen. Men cykloner, insekter råttor och svält gjorde livet svårt att leva. Då anlände den franske guvernören La Bourdonnais och startade en omfattande utveckling som innebar planering och uppbyggnad av huvudstaden Port Louis, infrastruktur, sockerrörsplantager och slavimport.

Code Noir, en särskild slavhandelslicens för Ile de France, som fransmännen kallade Mauritius, utfärdades av den franske kungen Ludvig den XIV. I den reglerades hur man skulle hantera sina slavar. Några av dessa regler löd (den viktigaste först, därefter den näst viktigaste osv.)

alla slavar ska uppfostras i katolocismen, annars får ägaren böta
slavar kan endast gifta sig om ägaren så tillåter
barn till slavar tillfaller samma ägare som den som äger modern
slavar anses vara lösöre och inkluderas bland övriga ägodelar
slavar är förbjudna att samlas sig i grupper, då ska de straffas med piska eller brännas med järn
ägaren är skyldig att se efter sina gamla och sjuka slavar
det är tillåtet att avrätta en slav som ertappas med stöld
slavar får under inga omständigheter sälja sockerrör, brott mot detta straffas med spö

Från massinvandring till demokrati och harmoni

Britterna övertog makten över Mauritius i början av 1800-talet och snart därefter blev slavhandeln olaglig. Det ledde till omvälvande förändringar i samhället. Vem skulle nu jobba på sockerfabrikerna? Svaret blev att kontraktsanställa fattiga människor från andra delar av det brittiska imperiet, huvudsakligen Indien. Dessvärre hade de i vissa fall med sig smittsamma sjukdomar, vilket även ledde till svåra epidemier och många dödsfall på ön. För att kunna ta hand om alla som kom med båt efter många veckor till sjöss, skapades ett mottagningscenter vid Aapravasi Ghat i Port Louis. Det är numera ett världskulturarv.

Invandrarna fick här tillfälligt husrum, mat och viss medicinsk omvårdnad innan plantageägarna kom och valde ut vilka de ville erbjuda arbete. Arbetarna hade fått sin sjöresa betald i förskott, mot att de skrivit på fleråriga arbetskontrakt.Mottagningscentret var igång till 1923 och behövde ständigt utvidgas, eftersom så många anlände till ön. Totalt kom 462 000 personer till Mauritius som kontraktsanställda på detta sätt. En enorm siffra på den tiden.

1968 blev Mauritius självständigt och har sedan dess satsat på att bredda inkomstbasen. En frihandelszon skapades och drog till sig många investerare från textilindustrin. Bomull importeras från Indien och sys upp till kläder här. Och till denna industri behövs arbetskraft, så nu invandrar människor från Sri Lanka och Bangladesh. Numera är turismen en viktigare inkomstkälla än sockerproduktionen. Andra viktiga områden är fiske och IT. I huvudstaden Port Louis har man därför byggt en högteknologisk industrizon kallad Cybercity.

Katastrofen på Le Morne Brabant

Vi besöker Le Morne och berget Brabant. Bernard säger att detta är det område på hela ön där hans trivs bäst.

-Här är lugnt och skönt. Lite biltrafik och inga luftföroreningar.

Berget har en förfärlig historia, utlöst av ett mycket tragiskt missförstånd. När slaveriet upphörde, var det många slavar som inte riktigt trodde på det eller hade rymt från sina ägare.

De tog sin tillflykt till berget Morne Brabant och när polis sändes dit för att berätta att slaveriet verkligen var avskaffat, trodde de att deras gömställe upptäckts och lär därför ha kastat sig i ren desperation över de stupbranta bergskanterna till en säker död.

Här finns idag en minnesplats och tack vare de speciella skulpturer och konstverk som omgärdar minnesstenen, kan man riktigt känna historiens vingslag från slaveriet.

Huvva! vad vi människor kan vara hemska mot varandra.

Vad säger multikulturen i Mauritius om Sverige?

Men vi har även den inneboende kraften att trots slaveri och massinvandring skapa ett fungerande multikulturellt samhälle. Det visar Mauritius och dess invånare tydligt och det med stolthet.

På Mauritius handlar det inte bara om att ”integrera” nyanlända invandrare till den rådande kulturen. Här utgår man istället ifrån alla olika kulturers lika värde, utvecklad kommunikation mellan grupperna och att inte prioritera någon före de andra.

När det svenska folkhemmet var på väg mot sin topp, kämpade människorna på Mauritius fortfarande för sin frihet från kolonialmakter.

Idag är Mauritius en välfungerande demokrati baserad på multikultur, medan vi i Sverige fortfarande har fokus på integration och har misslyckats kapitalt med ”integrationen av invandrare”.

Vad säger det om oss i Sverige?
Är våra politiska ledare bra på att kommunicera med varandra?
Låter våra politiska ledare bli att gynna sig själva och sin egen grupp på bekostnad av andra?
Får alla religioner pengar till sina verksamheter, nu när vi inte har någon särskild kyrka som är kopplad till den svenska staten?

-Ni borde lära er av oss på Mauritius, avslutar Bernard med ett brett leende.

Veta mer?

Boken L´Aventure du Sucre – a story from Mauritius, utgiven av sockerproducenterna på Mauritius

Boken Mauritius On the Spice Route 1598-1810. Piat, Denis. Editions Didier Millet. 2010.

Boken Mauritius. Marco Polo. 2013

Margareta Ivarsson 31 januari 2016