Landsbygdsutveckling, vad är det?
maj 2012
Det är ett paradigmskifte på gång hos våra kommuner och andra myndigheter: man försöker gå från ”ärendehantering i stuprör till utvecklingsarbete i hängrännor”. Det finns många exempel på att det inte går särskilt bra, men LISA – Landsbygds-utveckling i Skandinavien är ett gott exempel på motsatsen.
I många av landets kommuner ställer sig förmodligen invånarna samma fråga som i rubriken. Och det verkar inte heller vara självklart för ”staboar”, som vi säger i fiskelägena i Halland, att man ens behöver jobba med landsbygdens utveckling. Ute på landsbygden är man helt oförstående –Vi har ju så vacker natur, varför vill ingen flytta hit?
Men vad är då landsbygdsutveckling? Enligt Jordbruksverket är det ” att främja tillväxt och företagande på landsbygden och samtidigt bevara och skydda miljön”.
Personligen tror jag det är mycket mer än så.
Den nationella strategin för landsbygdsutveckling missar hästnäringen
I Nationell Strategi för Landsbygdsutveckling skriver man, som vanligt i dessa sammanhang, om jordbruk och att det ”generella framtida hotet mot betesmarkerna är att det inte kommer att finnas tillräckligt med aktiva brukare som har betesdjur för att hålla markerna i hävd” och fortsätter med att antalet mjölkkor minskat med 30 procent. 
Ordet häst förekommer inte en enda gång i dokumentet på 28 sidor, trots att antalet hästar i Sverige överstiger antalet kor. Från 2004 till 2010 har antalet hästar ökat med drygt tio procent i Sverige och uppgår idag till ca 362 000.
Men vänta nu; jag tycker mig bestämt ha hört att hästar är betesdjur. Hur gick analysen till, hos de utredare som tagit fram den Nationella landsbygd strategin? Egentligen.
Nästan ingen fisk och nästan inga fiskare, men uppmärksamhet
Fiskarna har en framträdande roll, med egen rubrik och allt, i den nationella landsbygdsstrategin. Fiskarna är 2000 till antalet i Sverige. Antalet yrkesverksamma inom hästnäringen är ca 25 000 personer som tillsammans arbetar på ca 11 000 helårsarbeten. Det är väl en lätt underdrift att säga att hästnäringen flera gånger om har större betydelse för antalet arbetstillfällen på landsbygden än fiskarna. Siffrorna anses dessutom vara i underkant. Men finns hästnäringen med i beräkningen av ”värde” på landsbygden? Nix.
Hur kan en nationell strategi fokusera så snett?! Kan de möjligtvis bero på att det saknas bra statistik på området hästnäring, men finns bra statistik inom fisket? I så fall borde väl regeringen göra något åt det? Kanske ge Statistiska Centralbyrån (SCB) ett nytt uppdrag att även kolla upp hästnäringen?
SCB:s uppgift är ju att förse kunder med statistik för beslutsfattande, debatt och forskning och de arbetar på uppdrag av regeringen och olika myndigheter.
Det går åt 1,5 hektar per häst för bete, rasthagar och total foderproduktion. Det blir 543 000 hektar som hästarna håller öppna. Hoppsan! Är det kanske hästarna som fixar de öppna landskapen nuförtiden, i Sverige? Medan de som skrev landsbygdsstrategin, fortfarande inte ser dem?
Vad behöver göras? Ska hästföretagarna kanske göra som jordbrukarna har för vana i Frankrike: demonstrera i stan´? Ett lass hästskit framför Rosenbad? Nej, förresten, det är ju synd att slösa med högkvalitativt material för biogasproduktion på det sättet.
LISA – Landsbygdsutveckling i Skandinavien – ett gott exempel
Över till något mer konstruktivt. Ett av de mer spännande exemplen på landsbygdsutveckling jag stött på under senare tid är projektet LISA – Landsbygdsutveckling i Skandinavien. Projektet har bedrivits under åren 2009-2012 och har omfattat 16 partners i Sverige, Norge och Danmark. Arbetet har varit komplext, processorienterat och haft ett underifrånperspektiv.
Man har inom projektet arbetat mycket bredare med landsbygdsutveckling än inom den definition som Jordbruksverket har angett. Inom LISA har man
jobbat med lärande och metodutveckling kring:
Möten – kommunikation
- Interna kommunala strukturer – legitimitet
- Samspel med lokala initiativ och drivkrafter
- Skapa olika arenor för dialog och arbete
Samarbete mellan olika intressenter
Projektet har lett till måluppfyllelse och förändringar på olika nivåer
- Lokal nivå – ort/by – fysiska insatser, lärande, nya projekt, nya företag, nätverk, nya sätt att kommunicera lokalt
- Kommunal nivå – Arbetsmetoder, ny kunskap
- Regional nivå – större mått av samarbete mellan kommuner och mellan kommuner och andra aktörer
- LISA-nivå – gränsöverskridande utbyte och nätverk på alla nivåer: ideell, företag, offentlighet och akademin
Forskare inom projektet har slagit fast att det är viktigt att göra en genomgripande ortsanalys av den aktuella orten/platsen/ innan man börjar ett landsbygds-utvecklingsarbete. Annars riskerar man att hamna fel.
Från stuprör till hängrännor
Jag noterade på LISA-projektets slutkonferens den 9 maj, att flera kommuner nu är bättre på dialog, processinriktat arbetssätt och lärande i dialog med bygderna än förut. Men man har inte alls kommit lika långt ”inne på kommunen själv”, när det gäller lärande miljö. Bland annat var en norsk rådman (=högsta tjänstemannen på kommunen) tydlig med detta. Intressant!
Här märktes det paradigmskifte som nu pågår hos våra kommuner och andra myndigheter: att gå från ”ärendehantering i stuprör till utvecklingsarbete i hängrännor”. Detta betyder att det behöver skapas arenor, även för medarbetare från olika delar inom kommunen, att mötas på. Det räcker inte med arenor utanför kommunen för medborgardialog. 
För att nå långsiktig hållbarhet i arbetet och kontakterna efter LISA, har en norsk kommun tillskapat en särskild tjänst: kultur & landsbygdskoordinator. På denna har projektledaren från LISA-projektet anställts. Direkta långsiktigt hållbara effekter i organisationerna hos projektets partners, alltså.
Särskilt intressant är detta, då tidigare forskning visar att de långsiktigt hållbara effekterna från EU-finansierade projekt ofta uteblir på grund av bristande engagemang hos de strategiskt ansvariga med mandat. Läs politiker och chefer på höga positioner.
Det behövs alltså både tydliga strategier ”uppifrån” och en genomgripande analys ”nerifrån” för att landsbygdsutvecklingen ska bli optimal.
Intressant utveckling i Varberg
Extra intressant för mig, som boende i Varbergs kommun, är att just Varberg tagit ett stort strategiskt kliv på utvecklingsvägen, parallellt med sitt deltagande i LISA. Landsbygdens frågor har kommit upp på dagordningen, både hos tjänstemän och politiker och det är spännande att se hur man jobbat strategiskt med frågorna. Jag hoppas verkligen att man fortsätter på den inslagna vägen, men man vet aldrig.
Jag kan bara hålla tummarna för att de övriga Hallandskommunerna i LISA-projektet; Falkenberg, Laholm och Hylte också har riggat strategiskt långsiktigt och hållbart när man haft så stora möjligheter och så engagerade människor inom projektet.
LISA-projektet har dragit slutsatser på två nivåer
1. Landsbygdsutveckling – Det går att göra mycket mer än vad som görs bara genom att förändra:
-
kommunikation, analys, arbetsmetoder, samarbete
- politisk förankring
2. Gränsöverskridande projektarbete – Mycket lärorikt och givande, men:
- kräver mandat
- kräver en genomtänkt organisation
Det framgår med all önskvärd tydlighet av erfarenheterna från LISA att allt behöver hänga ihop: invånarnas personliga engagemang, den ideella sektorn, landsbygdsutvecklarens arbete och engagemang, övriga kommunens arbete och engagemang, politikernas beslut och engagemang och tydliga policydokument med angiven utvecklingsriktning.
Det framgår också att detta inte är enkelt. Det kräver mycket av alla inblandade parter. Inte minst en vilja att titta på sig själv och sin egen verksamhet med andras glasögon.
Hur strategiskt förankrade är Leader-projekten?
Detta väcker följdfrågor kring de så kallade Leader-projekten. Leader är en metod och finansieringsform och är en del i genomförandet av det svenska Lansbygdsprogrammet, som alltså fokuserar på livskraftigt företagande på landsbygden. Det är ett samarbete mellan den ideella, privata och offentliga sektorn.
Men hur strategiska är projekten? Har kommunerna och regionerna ens några landsbygdsstrategier att utgå ifrån vid samarbetet? Är Leader-projekten verkligen förankrade hos politiker och tjänstemän med mandat? Om inte, riskerar det att bli en kostsam insats, där mycket pengar gått till den omfattande kontrollfunktionen och administrationen hos Länsstyrelserna.
Jag känner till ideella organisationer i Halland som varit tvungna att ta banklån, för att kunna ligga ute med pengar, då myndigheterna inte betalat ut Leader-projektstöden i tid. Hur kan våra myndigheter rigga sina egna verksamheter så fel, att de inte kan utföra sitt jobb?
Det övergripande målet för Leader är att främja lokal utveckling genom lokala initiativ och förankring. Men indikatorerna man definierat för måluppfyllelse är till exempel; hur många arbetstillfällen man skapat, eller bevarat, hur många företag man startat, hur många tjänster, produkter eller nätverk man skapat etc. Hur tänkte man, när man definierade så många indikatorer som inte direkt kan härledas till det övergripande målet?
Ökat lärande och metodutveckling, som varit centralt för LISA, finns inte med på indikatorlistan, men borde ju vara givna indikatorer för målet att främja lokal utveckling genom lokala initiativ och förankring. Eller?
Mina forskarkollegor skulle förmodligen säga att programlogiken behöver rekonstrueras. (artikel om utvärdering och programlogik)
Utvärdering av Landsbygdsprogrammet
Ännu mer intressant vore att se utvärderingen av den offentliga sektorns och näringslivets strategiska roll i projekten. För allt har väl inte landat i knät på den ideella sektorn? Och politikerna har väl beställt en sådan utvärdering, enligt vedertagna principer för metoden lärande utvärdering, på regional och nationell nivå? Eller?
Att man har beställt en resultatutvärdering på nationell nivå, enligt det gamla utvärderingsparadigmet råder det dock inget tvivel om. Att denna i halvtid också kommit fram till att Landsbygdsprogrammet utgår från att det är lantbruksföretag som ska diversifiera sin verksamhet för att landsbygdens ekonomi ska kunna utvecklas, istället för att även vara inriktade på att utveckla annan typ av verksamhet, framgår också.
Halvtidsutvärderingen konstaterar att lantbruksföretagen endast är ”en ytterst begränsad del av samhällsekonomin”. Precis. Var blev alla andra av? Hästföretagarna till exempel?
Utvärderingen konstaterar även att Länsstyrelsernas administration inte fungerat: handläggningsrutiner har inledningsvis varit underdimensionerade och projektstöden uppfattas som alltför administrativt tungrodda och detaljreglerade. Ja, det visste vi ju redan, men vad lär man sig av detta? Vem ska lära sig vad och hur ska det tas tillvara i nästa programperiod? Det är sådant en lärande utvärdering hade fokuserat på. Om ansvariga nu beställt en sådan.
I utvärderingens delrapport om Leader, står att det är tveksamt om Leader bidrar till att genomföra lokala utvecklingsstrategier och åtgärder för landsbygdsutveckling.
Utvärderaren uttrycker det såhär: Inom pågående programperiod rekommenderas fortsatta insatser för att konsolidera partnerskapen. I klartext betyder det att det strategiska samarbetet inte fungerar optimalt. Well, tyvärr är jag inte förvånad.
Med risk för att verka tjatig: vad lär man sig av detta? Vem ska lära sig vad och hur ska det tas tillvara i nästa programperiod?
Ny programperiod – använd erfarenheterna från LISA-projektet!
Nu jobbas det för fullt med riktlinjerna för den nya programperioden inom EU. Perioden startar 2014 och bland annat ska landsbygdsprogrammet ses över. Nu finns det massor med fakta och goda metoder att använda sig av, tack vare projektet LISA – Landsbygdsutveckling i Skandinavien. Ta vara på det!
Veta mer?
Hästskattningarna 2004 och 2010 – en analys utifrån näringens perspektiv.
Utvecklingsstrategi för Varbergs kommun
Mer info på Jordbruksverkets webbplats; Leadermetoden, utvärderingar av Landsbygsprogrammet m m.
Rapport från LISA, Skandinaviskt Landsbygdsutvecklingsprojekt
I Regeringens skrivelse ”En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder” 2009 (189 sid) omnämns hästnäringen på 3 sid.
Margareta Ivarsson
Maj 2012
Uppdatering 29 juni 2017 Landsbygdsprogrammet är inte hållbart. Högskolan i Halmstad har genomfört en utvärdering av Sveriges Landsbygdsprogram 2007-2013.