Jobbstress och rätten till lönearbete gör oss sjuka

23 november 2014

Vi har gått från att arbeta för vår egen överlevad till lönearbete. Idén om den fulla sysselsättningen har kommit att bli den helt dominerande drivkraften för samhällsutvecklingen. Men om de som har arbete blir utbrända för att de inte får ihop livspusslet och de som inte har jobb upplever att de förlorat sin värdighet och kanske till och med att hela livet förlorat sin mening… Är vi då verkligen på rätt spår? Tänk om rätten till arbete är en mänsklig rättighet som slagit fel!

Det enkla livet

Ett par gånger om året drar jag mig tillbaka till det enkla livet i en stuga i Norge. Det är olika stugor varje gång, men principen är den samma: vedspis, utedass, ingen elektricitet, inget rinnande vatten, ingen kontakt med omvärlden. Om det händelsevis skulle vara mobiltäckning, låtsas jag inte om det.

Stugorna tillhör Den Norska Turistföreningen (DNT) och ligger mitt ute i naturen, oftast långt från vägar och andra transportmöjligheter. Dit går man för egen maskin; till fots eller på skidor. Allt man vill ha med sig måste bäras i ryggsäck.

Karta och kompass är livsviktiga hjälpmedel. Kunskap och utrustning för att klara dåligt väder likaså. Ibland är det jag

själv och tystnaden. Ibland är jag tillsammans med någon närstående eller vän som delar min önskan att hämta kraft i naturen och bara vara.

Varför berättar jag detta? Jo, för att den här standarden, eller faktiskt ännu enklare, har människan haft under nästan hela sin tid på jorden. Vi har jobbat för vår överlevnad med vattenhämtning, vedhuggning, jakt, fiske och så småningom jordbruk. Vi har följt årstidernas och dygnets växlingar för arbete och vila. Inget konstigt alls. Men de senaste 50-100 åren har varit revolutionerande, även om få verkar reflektera över det idag. Och många har helt tappat perspektivet.

Idén om full sysselsättning genom lönearbete

Vi har efter industrialiseringens fulla genomslag, gått från att arbeta för vår egen överlevnad till lönearbete. Och idén om den fulla sysselsättningen har kommit att bli den helt dominerande drivkraften för samhällsutvecklingen.

Denna ide har också varit en förutsättning för ekonomisk tillväxt och själva grunden för välfärdssamhället. Den har gett oss WC, PV, TV, PC, FB…ja, allt våra far- och morföräldrar aldrig ens kunde föreställa sig. Men nu är den på upphällningen. Idén om full sysselsättning i lönearbete och den tillhörande ”rätten till arbete”. Låt oss titta på vad har hänt i Sverige under senare år.

Vi lever i ett samhälle där minst 1/3 inte platsar

Vi lever numera i ett 2/3-samhälle, där två tredjedelar har lönearbete och resten står utanför. De senare omfattar arbetslösa, de som är i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, förtidspensionerade, de som stannar längre i utbildningar av arbetsmarknadspolitiska orsaker, långtidssjuka, de som inte talar svenska och så alla de ungdomar som ”inte finns”. Ja, de lever ju, men ingen vet vad de gör. De går inte i skola, är inte registrerade hos några myndigheter och de jobbar inte.

Sammanlagt utgör dessa grupper ungefär en tredjedel av befolkningen. Och denna sammanlagda siffra av alla som inte lönearbetar ändrar sig inte nämnvärt över tid.

Det är bara politikerna som kallar människorna, och åtgärderna för att få in dem i full sysselsättning, för olika saker.

Många befinner sig i flera av de olika grupperna genom sina vuxna liv, och så är det väl för de flesta av oss. Men sen har vi alla dem som ramlar ur ”full sysselsättningssystemet” eller de som aldrig kommer in.

Är rätten till arbete, en mänsklig rättighet som slagit fel?

Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder som syftar till att avskaffa arbetslösheten. Men om de som har arbete blir utbrända för att de inte får ihop livspusslet och dagens krav på arbetsprestation och den tredjedel som inte har jobb upplever att de förlorat sin värdighet och kanske till och med att hela livet förlorat sin mening… Är vi verkligen på rätt spår då?

Ett samhälle där så många människor mår dåligt, på grund av att de inte har lönearbete är sjukt. Lika sjukt är det att de som har jobb, verkar ha en obehaglig känsla av att det liv de lever är ohållbart. Många av dem tävlar med grannar, släkt och vänner i köksrenovering, trädgårdpynt, shopping och barnens idrottsprestationer och allt läggs ut på FB. Föräldrar verkar inte ens fatta hur det sistnämnda påverkar deras barn.

Och så har vi alla reaktioner på för långa dagar i förskolan, tonåringar med sköra självbilder, ungdomar som inte klarar godkänt på gymnasiet, sk drop outs, föräldrar vars krafter inte räcker till, utseendefokus och jobbprestationspress, skönhetsopererade kvinnor, sjukskrivna kvinnor och för all del även en del sjukskrivna män, även om de inte är lika många….

Allt fler sjukskrivningar verkar bero på stress och även bland dem som utåt sett verkar leva lyckliga liv, lever många på bristningsgränsen.

Eller vad är annars alla dessa det-var-först-när-jag-blev-dödssjuk-som-jag-verkligen-förstod-vad-som-är-viktigt-i-livet-reportage i tidningarna ett uttryck för?

Psykiska stressreaktioner

Allt fler uppvisar psykiska stressreaktioner. Den psykiska ohälsan ökar bland anställda och psykisk ohälsa bland arbetslösa anges som en orsak till att vissa svenska län placerar sig lågt i ny hälsoundersökning. För mig betyder alla symtom att det är något allvarligt fel i samhället.

Det är dags att både vi som individer och politikerna tar dessa signaler på allvar. Vi behöver föräldrar som är mer än bara konsumenter för att få hjulen att snurra och vi behöver barn som inte blir smittade av föräldrarnas stress och materialism. Vi behöver en politik som ligger i linje med social, ekonomisk och miljömässig uthållighet.

I en stressad tillvaro glömmer vi bort vad som verkligen får oss att må bra. Många människor skulle vilja jobba mindre och vara mer med sina nära och kära. Men för att klara det måste vi bli bättre på att faktiskt uppskatta det vi redan har. Och vi måste skaffa oss en annan vision om arbete och samhällsutveckling.

Det största problemet med det nuvarande systemet är kopplingen mellan lönearbete, konsumtion och ekonomisk tillväxt. Lönearbete är något alldeles speciellt. När du går hemma och tar rätt på din disk är du arbetslös men när du får jobb som diskare arbetar du.

Man får aldrig vara nöjd

Den så kallade fulla sysselsättningen bygger på tron att vi skall arbeta mer för att kunna konsumera mer för att vi skall kunna producera mer så att vi skall kunna arbeta mer för att vi skall kunna konsumera mer.

Ett ständigt ekorrhjul. Syftet är inte att vi skall få bättre liv, utan att vi skall upprätthålla tillväxtsamhället. Tillväxt är bra, säger nästan alla politiker. Är det verkligen sant?

Fredrik Lindström slår huvudet på spiken, när han skriver följande i boken Att svära i kyrkan: ”Tillväxtekonomin bygger egentligen på ett kalkylerande med att det inte finns, eller får finnas, allt för många nöjda människor. Från början var det inga problem när de flesta levde i fattigdom och elände. Men i dag har vi i västvärlden det materiellt sett för bra – och måste därför skapa vårt eget missnöje. Vi måste se bristerna i våra liv, så att vi vill förändra något och därmed har ”behov” som produktionen kan täcka…en nöjd människa är en farlig människa, eftersom hon är en så dålig konsument”

Konsumera sönder planeten med lånade pengar

För att kunna konsumera mera har vi skuldsatt oss. Svenska hushåll är idag bland de mest skuldsatta i världen. Varje ekonomisk kris följs av uppmaningen: konsumera mera! Det börjar onekligen kännas som planerat vansinne. Nu konsumerar vi sönder planeten med hjälp av lånade pengar för att upprätthålla idén om att utveckling kräver ekonomisk tillväxt!

-Vem är det som inte tänker nu?

Svar: -Jag och du som spelar med i spelet!

-Har vi någon beredskap för utebliven ekonomisk tillväxt?

Svar: -Nä.

Ett samhälle där alla har lönearbete anses vara ett framgångsrikt samhälle, även om det som produceras inte fyller något behov. För att alla ska få del av välståndskakan räcker det inte att välståndet är tillräckligt.

Alla måste ha ett lönearbete som ger en inkomst, som man kan köpa sin del av välståndet för. Utan lönearbete, ingen lön och ingen som köper alla de onödiga produkter som tillverkas.

Naivt att tro på arbetslöshetsminskning

Det är naivt att tro att arbetslösheten i Sverige skulle minska i nämnvärd omfattning de närmaste åren p.g.a. att politikerna vidtar åtgärder och att EU delar ut en massa, av våra gemensamt inbetalda pengar, till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Visst, siffrorna kommer att svänga lite hit och dit men en riktigt stor nedgång i den verkliga arbetslösheten kommer vi inte att se förrän vi skaffat oss en ny samhällsvision och ett systemskifte börjat träda i kraft. Vi lever som om den fulla sysselsättningen snart är återställd. Det blir den aldrig. Och ju tidigare vi inser det, desto snabbare kan vi skapa något annat i dess ställe. Det är rimligen ett bättre liv vi skall försöka uppnå snarare än att jaga ekonomisk tillväxt.

Vad innebär ett bättre liv för dig?

Bättre liv kanske är mer fri tid, mer närvarande föräldrar, mer tid tillsammans – inte fler prylar, mobilberoende vuxna och helkaklade badrum? Inte mer konsumtion, mer stress och mer arbete.

Vad innebär ett bättre liv för dig och din familj?
Har ni pratat om det?
Vad säger barnen?

Jag säger inte att det är lätt. Men ingenting förändras om vi inte ens pratar om det. Den som på fullt allvar tror att vi kan shoppa oss ur finansiella kriser för lånade pengar, bör sätta sig ner och ta sig en allvarlig funderare.

Över livet, familjen, samhället och vår jord.

Vi har nått en gräns där tillväxten numera är destruktiv. Det råder inget tvivel om det. Om alla konsumerade som en svensk skulle vi behöva 3,7 jordklot.

Det är nämligen inte bara vi människor som är stressade.

Naturen är superstressad!

Ju längre vi väntar med funderingarna ju svårare kommer det att bli att lösa den nödvändiga övergången på ett rimligt, värdigt och klimarsmart sätt.

Vi har en ökande ekologisk skuldkris, i dollar värderad till minst 10% av världens BNP, utöver de skador som kan ske av känsliga biologiska system. Som är omöjliga att reparera.

Istället för lönearbete?

En möjlig utveckling är den där jobb inte längre är lika med lönearbete. Vi lever ju i ett samhälle präglat av information och kunskap. En ny fördelning mellan arbetstid och fri tid skulle kunna vara öppningen till en ny syn på arbete.

I stället för arbetslöshet, detta negativt präglade ord, skulle en stor del av tiden omvandlas till fri tid. Och det är inte meningen att kalla något gammalt för ett nytt ord, fast det egentligen är samma sak. Det ska utformas så att det inte är samma sak. Lönearbetet ska inte längre vara navet kring vilket hela livet roterar och därmed inte längre på samma sätt som nu en källa till inkomst, hälsa och status.

Vad ska vi då ha istället för arbetslinje och lönearbete? Ja, vad tycker du själv? Hur skulle du vilja organisera samhället om du fick bestämma? Våra politiker, oavsett vilket parti de tillhör, behöver nämligen just din hjälp! Berätta för dem hur du vill ha det framöver, annars får du leva i någon annans (mar)dröm.

Och nej, det hjälper inte att rösta vart fjärde år. Det visar väl Sveriges senaste valresultat med all önskvärd tydlighet.

Visst finns det tillräckligt med arbetsuppgifter att utföra i samhället. Problemet är att de varken ger social status, erkännande, självrespekt eller inkomst.

Vi måste skapa ett värderingsklimat där allt arbete är produktivt, värdigt och har framtidsutsikter.

Förutom lönearbete finns det ju flera andra sorters arbete i samhället. Här är några exempel.

relationsarbete: speciellt i hemmet för att få familjen att fungera. Samlevnadsformerna med dina, mina och våra barn innebär ännu mer relationsarbete än förut.

hushållsarbetet är nästa lika omfattande som på trettiotalet, trots att kvinnors yrkesarbete ökat mycket och trots att männen inte nämnvärt ökat sin delaktighet i hushållsarbetet. Okey, vissa anlitar Rut istället, men ändå.

planeringsarbete: planera inköp, tänka ut bra mat, kläder till familjen, planera semestern, osv. med stor koppling till konsumtion.

hälsoarbetet innebär att hålla koll: –Nu räcker det! Inget mer godis. -Har du satt på dig säkerhetsbältet? -Ska du verkligen ha det tredje glaset whisky? Det innebär även att hålla sig uppdaterad på hälsoforskning, träna x-antal timmar i veckan och kanske delta i motionslopp.

ideellt arbete kan vara allt ifrån att vara ledare i den lokala idrottsföreningen, till människorätts- och miljöarbete. Hur skulle världen se ut utan dem som utför detta arbete?

Det finns förstås fler arbeten såsom oavlönat kulturarbete, omsorgsarbete, trädgårdsarbete, reparationsarbete, alla som plockar upp och städar efter grannar i gemensamma soprum, hjälper släktingar, vänner och andra med allt möjligt…. du kan säkert komma på fler.

Slitningar i samhället och på planeten

Jag är rädd för vad som kommer att hända i vårt samhälle, om vi inte tar tag i detta nu. Var händer när ännu fler blir arbetslösa på grund av teknikutvecklingen, samtidigt som de sannolikt aldrig kommer att kunna få något av de jobb som faktiskt är lediga? I alla fall inte utan många års gedigen ”omskolning”.

Vi har nog inte riktigt förstått vidden av vilka slitningar i samhället och på planetens ekosystem detta kan komma att innebära. Så jag frågar igen:

Vad innebär ett bättre liv för dig och din familj?

Har ni pratat om det?

Vad säger barnen?

Veta Mer?

Vilken framtid vill du ha, Svensson? bok

Arbete som rättighet eller plikt – artikel i Forskning och Framsteg, fof.se 2007-09-01

Fler artiklar av Margareta Ivarsson

Lycka till!

Margareta Ivarsson