Vatten – handelsvara eller mänsklig rättighet?

maj 2004

Vatten är grunden för allt liv och betraktas inom de flesta religioner också som heligt. Trots det är världens vatten kraftigt hotat och vattenkrisen sprider sig bland jordens länder. På flera håll tar det sig uttryck i regelrätta krig. Även vi i Sverige, som har gott om rent vatten, måste tänka på att spara.

Läser på Text-TV att grundvattennivåerna i Götaland och Svealand den senaste månaden har sjunkit med ungefär 10 – 30 cm. Det är mer än normalt för perioden.

Jag tittar in på SMHI:s hemsida, där det står att det under sommaren kan bli problem med grundvattentillgången, särskilt i kustområdena. Jag bor i kustområdet.

Även vi i Sverige, som har gott om rent vatten, måste alltså tänka på att spara. Så nära som i Danmark och Tyskland är det vattenbrist och Skåne importerar faktiskt vatten från Småland.

Vattenfakta

Av jordens vattentillgångar är bara 2,5 procent är sötvatten, varav den största delen utgörs glaciärer och snö. Vatten är grunden för allt liv och betraktas inom de flesta religioner också som heligt.

Trots det är världens vatten kraftigt hotat och vattenkrisen sprider sig över jordens länder.

År 1998 hade 28 länder haft brist på vatten. År 2025 förväntas den siffran ha stigit till 56. Antalet personer som lever i länder utan tillräcklig tillgång till vatten var 1990 131 miljoner.

År 2025 beräknas de uppgå till 817 miljoner. Under det senaste århundradet har vattenförbrukningen i världen ökat två och en halv gånger snabbare än befolkningstillväxten.

Amerikaner konsumerar i genomsnitt 700 liter vatten om dagen. I Europa, till exempel Belgien, är motsvarande siffra 260 liter. I vissa utvecklingsländer konsumeras, i bästa fall, 30 liter om dagen. USA är det mest dramatiska exemplet på slöseri med vatten i jordbruket. I de västra delstaterna går 90 procent av vattenförbrukningen åt till bevattning.

Jacinta från Kenya

Jacinta bor i Kenya och stiger alltid upp klockan fem på morgonen. Liksom de andra fattiga kvinnorna i hennes by går hon två mil för att hämta 20 liter vatten. Skulle det inte finnas vatten i hemmet, får hon stryk av sin man. Klockan hinner bli två på dagen innan de har hunnit fram och tillbaka. Familjen består av sex barn och vattnet ska räcka till alla.

När Jacinta kommer hem med vattnet är hon trött. Om hon och de andra kvinnorna hade vatten, skulle de säkert orka arbeta längre i jordbruket och få större avkastning för sina produkter. Jacinta fick tidigt lära sig vad som förväntas av henne. Om du är flicka får du finna dig i att bära vatten och kanske inte hinna gå i skolan. Pojkarna behöver inte bära vatten lika ofta. Män bär nästan aldrig vatten.

Föga förvånansvärt är många av de organiserade vattenkämparna världen över är kvinnor. Kvinnan är den som först märker om vattnet är förorenat, om brunnen håller på att torka ut eller om vattnets salthalt börjar stiga.

Vandana från Indien

Vandana Shiva är en av de kvinnor som kämpar för allas rätt till vatten. Hon är indiska, kärnfysiker och fick 1993 det alternativa nobelpriset Right Livelihood Award.

Såhär beskriver hon själv anledningen till sitt engagemang:

– För egen del sporrades jag att lämna fysiken för att istället ägna mig åt ekologi, när bäckarna från Himalaya som jag lekt i som barn försvann, den ena efter den andra. Det kommersiella skogsbruket drev på den ekologiska krisen.

Byar som en gång varit självförsörjande på livsmedel blev tvungna att importera mat när deras vattenkällor torkade ut. När skogarna var borta blev det vanligt med översvämningar och jordskred.

Orsakerna till vattenbristen

Vandana Shiva ser flera orsaker till vattenbristen:

Det ekonomiska tänkandet saknar ett ekologiskt helhetsperspektiv på naturresurserna.
Oaktsamma teknologier. Tidigare värnade man om grundvattnet genom att bruka skonsamma, traditionella bevattningstekniker.
Större uttag än naturen kan hinna fylla på och rena.
Avskogning och gruvbrytning i tillrinningsområden har förstört markens förmåga att hålla kvar vatten.
Artförändringar och monokulturer inom jord- och skogsbruket.
Den ökande användningen av fossila bränslen har lett till luftföroreningar och klimatförändring, som leder till fler översvämningar, cykloner och långvarig torka.
Människor har gjort sig beroende av borrade brunnar och övergett de traditionella systemen för att samla vatten.
Den moderna växtförädlingsindustrin har avlat bort de anlag som gjorde att grödorna klarade torka.
Man har struntat i vattenproduktiviteten och bara haft blickarna på produktiviteten i form av arbetskraftsinsatser. Den sk gröna revolutionen drev jordbruket i tredje världen mot vete- och risproduktion. De nya grödorna krävde mer vatten än hirs och slukade tre gånger så mycket vatten som de inhemska vete- och risslagen.
Övergången från organiska gödningsmedel till kemiska och från vattensnåla grödor till vattentörstiga.
Vattenstockning. Det inträffar när grundvattennivån sjunker. Om en sänka då tillförs vatten i snabbare takt än det naturliga dräneringssystemet klarar av att hantera stiger grundvattnet.
Girighet.
Konstbevattning. Ett av de värsta exemplen är Aralsjön, som nästan torrlagts. På bara några årtionden har sjön tappats på två tredjedelar av sitt vatten, fått sex gånger så hög salthalt och vattenståndet har sjunkit 20 meter.
Dammbyggen. Miljontals människor har blivit tvångsförflyttade på grund av dammprojekt. Dessa människor och den omgivande naturen har fått betala ett oacceptabelt pris för de fördelar man hoppats vinna.

Krig om vattnet

Shiva menar att vattenkrisen beror på att man felaktigt sätter likhetstecken mellan pris och värde. Tillgångar kan dock ha ett mycket högt värde utan att ha något pris. Heliga platser, som heliga floder och skogar, är exempel på tillgångar med mycket högt värde men utan pris.

Hon anser också att flera av de krig som utspelas i världen till stor del har sin orsak i krig om vatten. Även om de inte alltid är så lätta att identifiera just som vattenkrig.

Dessa krig är både paradigmkrig – konflikter om hur vi uppfattar och upplever vatten – och traditionella krig som utkämpas med gevärskulor och granater.

I somliga konflikter är det klart utsagt att det är vattnet det gäller, som i fallet Syrien-Turkiet eller mellan Egypten och Etiopien. Men i många politiska konflikter döljer eller förtiger man att det är naturtillgångar striden står om. De som har makten föredrar att framställa vattenkrigen som etniska och religiösa konflikter.

Kriget mellan israeler och palestinier är i viss utsträckning ett krig om vatten. Israel förbrukar 82 procent av Västbankens vatten, medan palestinierna använder 18 till 20 procent. Jordanien delar sina vattenresurser med andra länder, genom Jordanfloden. Libanon har velat avleda mer av vattnet vilket ledde till att Israels premiärminister Ariel Sharon hotade med krig.

Två paradigm krockar

Vandana Shiva menar att vi nu ser två förklaringsmodeller, två paradigm, krocka. Marknadsparadigmet och det ekologiska paradigmet. 1992 ägde en internationell vattenkonferens rum i Dublin. Där förklarades det att vatten ska betraktas som en ekonomisk vara. Det var det verkliga genombrottet för marknadsparadigmet. Till detta kom att Internationella valutafonden IMF och Världsbanken redan tidigare krävt och kräver privatiseringar av offentliga anläggningar för att bevilja lån.

Marknadsparadigmet

det behövs mer investeringar i vattensektorn
vattendistributionen sköts på ett ineffektivt sätt
privata företag är mer lyhörda för kundernas krav än myndigheter och offentliga organ
en marknadsmässig prissättning på vatten leder till bättre hushållning

Det ekologiska paradigmet

vatten är en gemensam resurs som alla människor måste få tillgång till
vatten är en viktig del av ekosystemet och måste värnas
vattendistribution går inte att sköta som en fri marknad
företag som måste gå med vinst bygger inte vattenledningar till fattiga
den offentliga vattendistributionsservicen i många länder kan förbättras genom att fattiga människor ges ett ökat inflytande i det lokala eller nationella styret

Vilken förklaringsmodell väljer du?

Läs mer

Krig om vattnet av Vandana Shiva

Margareta Ivarsson
20 maj 2004